annonsutrymme
annonsutrymme
Magnus Peterssons modellbygge ”Arkipelag.
Foto: Peo Larsson
KULTUR/NÖJE
Publicerad 120118 11:31.
På Kalmar konstmuseum kan man just nu se Magnus Peterssons märkvärdiga modellbygge Arkipelag.
Det är natt. På några ensliga öar över ett svart hav klänger husen byggda för länge sedan. Båthusen står tomma vid stranden. Inga båtar ligger förtöjda. Inga människor syns. Landskapet är sällsamt övergivet. Över dörrar in till husen lyser ensamma glödlampor som någon glömt släcka. För ingen kommer att komma hem. Ingen kommer för att hälsa på. Ett ensamt fyrtorn övervakar den ödsliga scenen och fyrljuset söker enveten genom natten. Och finner ingenting. Ännu ingenting.
Skärgården erbjuder inte längre sammanhang och försörjning. Men Peterssons landskap är en bild av något större. Av något som gått förlorat i vår kultur. Av sammanhang, av värden som inte längre är självklara. Fantasin sätts i rörelse.
Kyrkan är ett hem för allt färre. Det politiska parti som vill grunda sin existens på kristna värden håller på att raderas ut. Av idén om folkhemmet, av en samhällelig gemenskap större än oss själva och de ekonomiska sammanhangen finns knappt kulisserna kvar.
Knappt idén om familjen håller stånd. I en debattartikel häromdagen ifrågasattes arvsrätten. En idé om generationernas samhörighet genom även det materiella arvet förvandlas till en fråga om betalning. Jag ska väl ha rätt att disponera mina egna pengar.
Men konsumism och ekonomism erbjuder tunna livsinnehåll. Tävling och konkurrens förlorar sin hetsande attraktion när natten sänker sig. Idrotten erbjuder en religion för vår tid. Men kroppen som tempel? Den ohjälpligt sönderfallande kroppen som tempel? Inte räcker det som mål och mening för färden.
Fyrtornet skickar sitt sökarljus genom natten sökande efter sammanhang...
Hayao Miyazaki heter den japanske regissören med filmer som Spirited away och Min granne Totoro. Här är naturen förandligad. Gudar och andar tar plats, naturen är besjälad. Verkligheten innehåller magiska element som vi inte förstår men som vi måste förhålla oss till. Fantasin är lika verklig som verkligheten. Vad du tänker lika viktigt som vad du gör.
I Kafka på stranden beskriver den japanske författaren Haruki Murakami en ung mans vuxenblivande i uppgörelser med sin mor och far som tar metaforisk form. Ett mord och en kärleksakt i drömmen får verkliga konsekvenser. Det förgångna står i korrespondens med framtiden. Människor är på resa utan att veta varför. Det regnar fiskar och blodiglar och allt fogas samman till mönster av största meningsfullhet.
Hos Murakami och Miyazaki är gudar, andar, drömmar och det undermedvetna verkliga som verkligheten och tar del i den. Det förgångna och framtiden lika närvarande som nuet.
Den mänskliga tillvaron blir uppfordrande och meningsfull i skuggan av de japanska myter och föreställningsvärldar som andas genom dessa konstnärers verk.
De erbjuder flöden av liv och nya, urgamla sätt att förstå, in i vår västerländska kultur.
Framgången har inte uteblivit.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Det bästa soloalbumet på länge.
På torsdag spelar den italienska gitarristen Elena Casoli i Oskarshamn.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Foto: Per Englund
Du är efter två år är tillbaka på Kalmar Teaters scen för en ny konsert där.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.
Loreen tippas vinna en jordskredsseger i Melodifestivalen. Utmanarnas hopp står till juryn, men SVT:s nya regler innebär fördel för den som är stor favorit bland tittarna.
Mellons två mest omskrivna herrar förbereder sig. På att vinna. Har ni hört, va?
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Ska Loreen klara trycket? Eller gynnar det rent av hennes motståndare att allt ljus riktas mot henne?
En svartvit stumfilm har tagit Hollywood med storm. Franska ”The artist” besegrade både Scorsese och Woody Allen i kampen om årets Oscarsstatyett för bästa film.
Jag var bekant med en humanekolog, som forskade på människa och revir.
Så här har ni aldrig sett Sean Penn förut.
I ”This must be the place” spelar han en övervintrad hårdrockare med melankolisk min och en frisyr som inte kan beskrivas – den måste ses.

Sök i webbsidan
annonsutrymme