annonsutrymme
annonsutrymme
Thomas Bodström har skrivit en thriller som är lika mycket en pikaresk över kriminalvården, polisväsendet och den politiska toppnivån. Foto: Thron Ullberg
KULTUR/NÖJE
Publicerad 080602 02:05.
Onekligen är det med en viss skepsis man tar sats och ger sig in i Thomas Bodströms debut som thrillerförfattaren. Det första 150-200 sidorna bekräftar dubierna.
*Thomas Bodström
Rymmaren
Norstedts
Historien om mordet på en av internerna på Österåkeranstalten, de tvivelaktiga metoder som länskriminalchefen Christian Pedersen använder sig av med den borgerliga justitieministern Gerd Lundins medgivande vill inte riktigt ta fart. Det blir segt och långrandigt.
Men när väl Bodström passerat krönet och är på väg hem är det precis som med långlöparen som får sin endorfinkick, berättarlusten infinner sig och man inser hur roligt Bodström själv måste ha haft när han raljant skriver om miljöer han kan så väl: rättssalen, advokatkontoret, tv-studion och inte minst Rosenbad.
Och på ett hörn kan Bodström bjussa på att kasta in sin egen person i berättelsen.
Säkerligen lär många i de olika hierarkier Bodström verkat anstränga sig extra mycket för att försöka uttyda vem eller vilka personer som fått låna sig till karaktärerna i Rymmaren, kanske lär också en eller annan känna sig trampad på tårna.
Att genresätta Rymmaren kort och gott som en thriller är att göra det lite enkelt för sig. Även om den innehåller nödvändiga spänningsmoment - ett brutalt mord och en våldsam fritagning - är den lika mycket en pikaresk över kriminalvården, polisväsendet och den politiska toppnivån med alla dess revirstrider och tjuv- och rackarspel - har du en hållhake på mig så har jag en på dig.
Inte minst lyckas Thomas Bodström leverera ett överraskande slut.
Den förutbestämda utveckling som läsaren förväntar sig förvandlas raskt till en 180 graders sväng och ett halvt löfte om en fortsättning på historien vad det lider.
Den naturliga fråga som dock infinner sig när bokpärmarna slås ihop är naturligtvis hur karlen har tid att skriva drygt 400-sidiga böcker också vid sidan av sina två heltidssysselsättningar på advokatkontoret och i riksdagen.
Dygnet har ju trots allt bara 24 timmar.
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Det bästa soloalbumet på länge.
På torsdag spelar den italienska gitarristen Elena Casoli i Oskarshamn.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Foto: Per Englund
Du är efter två år är tillbaka på Kalmar Teaters scen för en ny konsert där.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.
Loreen tippas vinna en jordskredsseger i Melodifestivalen. Utmanarnas hopp står till juryn, men SVT:s nya regler innebär fördel för den som är stor favorit bland tittarna.
Mellons två mest omskrivna herrar förbereder sig. På att vinna. Har ni hört, va?
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Ska Loreen klara trycket? Eller gynnar det rent av hennes motståndare att allt ljus riktas mot henne?
En svartvit stumfilm har tagit Hollywood med storm. Franska ”The artist” besegrade både Scorsese och Woody Allen i kampen om årets Oscarsstatyett för bästa film.
Jag var bekant med en humanekolog, som forskade på människa och revir.
Så här har ni aldrig sett Sean Penn förut.
I ”This must be the place” spelar han en övervintrad hårdrockare med melankolisk min och en frisyr som inte kan beskrivas – den måste ses.

Sök i webbsidan
annonsutrymme