Häromdagen var det stort releaseparty på ett fullpackat Cafe Opera och livespelningen som Sulo gjorde med sitt band och gästartisterna som han gör duetter med på skivan var strålande.

Såväl de som var där utan att ha jättekoll på Sulo som vi som varit övertygade fans sedan länge gick därifrån hur nöjda som helst.

Det mesta Sulo tar sig an blir riktigt riktigt bra rockmusik. Hans band Diamond Dogs är sedan åtskilliga år ett rockband i högsta klass och närmast utan konkurrens inom sin genre.

Likadant när han gör soloplattor. På samma grund gör han egna skivor som ändå låter radikalt annorlunda. Hans förra soloalbum Just Another Guy Tryin som kom 2005 var ett mästerligt album vars existens på tok för många förblivit ovetande om.

I dagarna har Sulos tredje soloalbum Hear Me Out släppts på nystartade skivbolaget Legal Records och den låter radikalt annorlunda men är precis lika suveränt bra.

Tidigare släppta radiosingeln Still Looking For You, duett med Sara Löfgren, en annan av de absolut bästa, är en riktig pärla. En fräsch och effektiv rockstänkare med väldigt bra melodi.

Om den singeln ingav förhoppningar och förväntningar så infrias de med råge och mer därtill av hela albumet. Efter att haft och lyssnat väldigt länge och mycket på plattan kan jag bara utbrista. Hear Me Out är EN GRYMT BRA PLATTA.

Den är fylld av underbart bra själfylld rock och rocksoul med grunden i den 1970-talsbaserade brittiska rock som Sulo älskar. Med osviklig känsla för musikformen i fråga är Sulo en av få i världen, om inte rentav ensam om, som gör ny musik som låter fräsch och nutida samtidigt som den är förankrad i en klassisk tradition. Han vågar till och med sjunga "I´ve written this song so many times before" i Heart On A String som är en fyndigt arrangerad läckerhet.

Och det krävs djupast tänkbara passion för och kunnande om en musikgenre för att åstadkomma något sådant. Hans hjältar Frankie Miller, Rod Stewart och Sam Cooke anas här och där men Sulo har rört ihop en brygd på bland annat dessa ingredienser som han sedan lyfter fram sin egen personliga nyans ur.

Att det givetvis påminner en del om Diamond Dogs är inte så konstigt. Sulo skriver låtarna och sjunger och flera DD-medlemmar spelar på plattan och var med och spelade live. Inte minst ständige följeslagaren The Duke Of Honk som också varit producent.

Ett flertal gäster finns med. Sulo har fått tag på en outgiven Frankie Miller låt som han gör i duett med Louise Hoffsten.

Spektrat av låtar är brett. Samtidigt som allt håller ihop går musiken åt ganska många håll. Always A Rose är en mjukare fantastisk låt i sitt slag med en omedelbar melodi, en refräng som klistrar fast direkt, saxofonsolo och mandolin som bärande ingredienser. I andra änden finns Wilmer X-översättningen If A Dog Felt Like This som stentuff avslutning. Att en kort gitarrfigur på ett par sekunder låter som den lyfts från gamla Mr Personality Man är förmodligen en tillfällighet.

Soul Folks är en glad uppåtlåt som refererar till Sam Cooke.

Jag skulle kunna räkna upp varenda låt och ladda med positivt entusiastiska omdömen. Bara att konstatera att Hear Me Out är en grymt bra platta. Varenda låt håller mycket hög klass.

Diamond Dogs har aldrig blivit riktigt stora hemma i Sverige fast de är välkända och spelat mycket i ett flertal länder och har stjärnstatus i Spanien.

Fan vet om inte Sulo kan bli riktigt folkligt populär med Hear Me Out. Att det finns en potentiell stor publik som skulle ta till sig skivan om de bara får vetskap om dess existens är nog givet. Till våren är han dessutom med i Så Ska Det Låta och gissningsvis passar Sulo utmärkt i det programmet och bör göra starkt intryck på oförberedda tittare.

I måndags var jag på releasepartyt för skivan och fick avnjuta en fenomenalt bra spelning med större delen av låtarna från Hear Me Out. Att det tydligen kom journalister från Spanien upp till Stockholm för releasekonserten säger en del om Sulo och Diamond Dogs status i Spanien.

Releasepartyt blev en underbar tillställning. Sulo framträdde med ett större band bakom sig, åtta personer inkluderande två kör och två blås. Plus gästerna Sara Löfgren, Louise Hoffsten och Staffan Hellstrand med på scenen.

Det lät ypperligt. Sådan kraft och känsla i liveversionerna, perfekt ljud och Sulo är en självklart naturlig scenartist. Lika bra som låtarna är lika bra är Sulo som scenperson. Det var en fenomenalt bra dynamisk spelning.

Kanske kan det faktum att jag själv tycker det är så grymt bra förstärka min tro att detta leder till större kommersiella framgångar här hemma än något Sulo gjort tidigare.

Men i mina öron låter det som Hear Me Out ska nå åtminstone en del av den stora popularitet som är tänkbar.

Är du minsta intresserad av stadig själfylld rockmusik av högsta klass utan några som helst ängsliga tankar på trendigt så får du inte missa Hear Me Out med Sulo.