Kommentarer (1) »

Filmen som både berör och stör

När hon först fick veta att hon var smittad av hiv sade läkaren att hon hade ett år kvar att leva. Det var 24 år sedan. Lillemor har ännu inte visat ett enda sjukdomssymtom.Foto: Lekfalk AB

KULTUR/NÖJE

Publicerad 100522 09:03.

Hon bildade familj utan att berätta att hon var smittad av hiv. När sanningen kom fram polisanmäldes hon av sin make och dömdes till fängelse. I Ingela Lekfalks film "Hur kunde hon" får tvåbarnsmamman Lillemor berätta själv vad som hände.

- Hon var ingenting när jag träffade henne, bruten, ett flis. Det enda hon visste var att hon ville dela med sig av hur det är att leva med hiv.

Filmaren Ingela Lekfalk berättar om det första mötet med Lillemor, "hivkvinnan" som media kallade henne för på otaliga löpsedlar. Lillemor hade bestämt sig. Hon ville berätta med egna ord hur hon tänkte när hon gifte sig och skaffade två barn - utan att säga till sin make att hon var smittad av hiv. Men i början kom det bara tårar.

- Under hela första året som jag intervjuade henne kunde hon inte svara på en enda fråga utan att börja gråta, säger Ingela Lekfalk.

Öppnade sig mer och mer

Efter hand växte Lillemors mod och förtroende. Hon öppnade sig för Ingela Lekfalk. De träffades regelbundet före, under och efter det 2,5 år långa fängelsestraffet som Lillemor dömdes till. Resultatet blev dokumentärfilmen "Hur kunde hon" som har premiär på Folkets Bio den 21 maj.

- Många kommer undra "hur kunde hon" med feta bokstäver innan de ser filmen. När de går ut från biografen tror jag att texten kommer vara kvar, men med mindre, inte lika aggressiva bokstäver.

Ett bra svar på frågan "hur kunde hon?" finns inte, enligt Ingela Lekfalk. Men hon har förståelse. Lillemor chockades svårt när hon fick det första smittobeskedet 1986. Läkaren sa då att hon bara hade ett år kvar att leva. När tolv månader hade gått fick hon en ny dödsdom, sedan en tredje. Nu har det gått 24 år, och Lillemor har fortfarande inte utvecklat aids.

- Det var rena skenavrättningar! Läkarna visste väldigt lite om hiv på den tiden, säger Ingela Lekfalk.

Förträngde smittan

De upprepade dödsdomarna satte sina spår i Lillemors psyke. Hon förträngde till slut sin hivsmitta och bildade familj i mitten av 1990-talet, som vilken normal 30-åring som helst. Den psykiska blockaden, som bekräftas av en rättspsykiatrisk undersökning, förstärktes av skam och rädsla för att frysas ut. En känsla av utanförskap som gäller många av Sveriges drygt 5 000 hivsmittade. Att bryta det mönstret är huvudsyftet med "Hur kunde hon", säger Ingela Lekfalk. Hon vill både "beröra och störa", men aktar sig för att ge någon skulden.

- Vi är alla skyldiga till stigmatiseringen, säger Ingela Lekfalk och berättar om när hon själv utsattes för hivskräcken:

- Jag var på ett seminarium för några veckor sedan och frågade alla: "Om jag har hiv, tycker ni att det är okej att jag lagar lunchen då?". Folk blev skitstressade.

I dag är Lillemor 43 år och lever i Skåne. Hon jobbar heltid, är öppen med sin hivsmitta och får ha sina döttrar 72 timmar i månaden. Timmar som hon hela tiden kämpar för att de ska bli fler.

Olle Sjögren/TT Spektra

Kommentarer (1) »

Kommentera »

Tipsa en vän »

Dela artikeln: