annonsutrymme
annonsutrymme
Ur videoverket Habana Libre, av Artur Zmijewski.
KULTUR/NÖJE
Publicerad 100611 09:09.
På lördag är det världspremiär i Kalmar på den polske konstnären Artur Zmijewskis senaste videoverk Habana Libre. Verket är så nytt att Martin Schibli, som gjort utställningen inte hunnit se det!
- Han har filmar på Kuba, en verklighet som är fruktansvärd men som blivit ett normaltillstånd.
Med nya mellanväggar och grå heltäckningsmattor förvandlas just nu den stora utställningshallen till lokal för videovisningar. Fyra verk ska visas, förutom Habana Libre också March of the Living, My Neighbours och Repetition.
- Det är kul att visa honom här, han har ett fantastiskt rykte. Ofta är det bara ett enda verk som visas, eller så är han med på en grupputställning, säger Martin Schibli.
Artur Zmijewski, född 1966, verksam i Warszawa, har tidigare ställt ut bland annat på Venedigbiennalen, Documenta i Kassel och på Museum of Modern Art i New York. För ett par år sedan visade han verket Them på konstmuseet, som en del av utställningen Friktion och konflikt.
För nästan 40 år sedan gjordes ett experiment på Stanforduniversitetet, professor Philip Zimbardo delade slumpvis in ett antal personer i två grupper, fångar och fångvaktare. efter sex dagar avbröts försöket. "Fångarna" blev deprimerade, "vakterna" sadistiska. Experimentet har sedan används för att förstå hur människor agerar i vissa situationer. Men när Artur Zmijewski gör om experimentet, i filmen Repetition, händer delvis andra saker.
- Han menar att det finns positiva handlingar.
March of the living och My Neighbours hänger delvis ihop. March of the Living är filmad i Auschwitz-Birkenau, och handlar om Polens förflutna, med koncentrationsläger och den slutgiltiga lösningen, My Neighbours är filmad i Israel och Palestina.
- Mycket av Artur Zmijewskis verk handlar om levnadsvillkor och identitet, och hur individen beter sig utifrån samhällets normer. Ofta utgår samtidskonstnärer från personer i utanförskap, han väljer de vanliga människorna. Med den polska bakgrunden går det inte att komma ifrån Förintelsen, säger Martin Schibli.
Zmijewskis arbeten handlar mycket om gruppdynamik, kopplad till demokrati och politiska arbete, och om hur politiska grupper uppfattar verkligheten. Med Ship to Gaza har My Neighbours israelernas och palestiniernas skilda syn blivit högaktuell. "Grannarna" får berätta om hur de ser på situationen, och de får också rita bilder på konflikten.
- Också i en onormal situation händer det märkliga att det blir ett normaltillstånd, säger Martin Schibli.
Filmerna är textade på engelska.
- Det är en kostnadsfråga, vi har inte haft råd att göra en svensk översättning.
Artur Zmijewski letar aktivt upp olika konflikter och situationer han finner intressanta. Som begravningen av Jörg Haider, den österrikiske högerextremisten som körde ihjäl sig rattfull, eller demonstrationer och fotbollsmatcher.
Utställningen görs i samarbete med polska Institutet, och under utställningen kommer en bok med texter både av Schibli och Zmijewski. Habana Libre invigs på lördag av Anders Åkesson, ledamot i riksdagens kulturutskott. Då medverkar också Artur Zmijewski.
Karin Asmundsson
* Habana Libre. Artur Zmijewski
Kalmar konstmuseum
till den 5 september
Nu är det klart att Peter Glyt ska spela charmknutte i årets sommarföreställning på Bastionen i Kalmar.
Idag tänkte jag lyfta fram två starka musikprofiler som nyligen har lämnat oss. Brukar inte göra det så ofta. Det är ju ganska många välkända eller viktiga musikprofiler som lämnar livet varje månad. Senaste veckorna har exempelvis Davy Jones från Monkees, Ronnie Montrose och Louisiana Red avlidit.
Men här tänkte jag då lyfta fram två namn som kanske inte alla känner igen. Dory Previn och Michael Davis som bägge lämnade oss nyligen.
Det är lekfullt och kreativt, samtidigt som Ulla Wennberg levererar skarp samhällskritik i sina bilder.
På elektronikvaruhuset Best Buy i New York känns personalen igen på blå polotröjor och beigea khakibyxor. En dag för något år sedan kommer det in en person i butiken, klädd likadant. Och sedan en till. De köper inget, plockar inte bland varorna utan bara glider omkring bland hyllorna. Till slut är det 80 personer klädda som personalen, som låtsas som att de är där av en tillfällighet.
En minimalistisk poesikonsert, det bjuder Jacques Werup på. Tillsammans med Johan Bergström kommer han till Kalmar på torsdag.
Det bjöds möjligheter till musik i Kalmar och dess närhet rätt många dagar förra veckan.
Det särklassigt bästa först. Utmärkta metalbandet Frantic Amber dök plötsligt upp i Kalmar och spelade på Harrys. Nästan utan någon marknadsföring.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Det har varit en vecka med väldigt mycket livemusik av olika slag. Klassiska storheter, välkänt och spännande nya namn jag aldrig hört tidigare i stilmässigt stor blandning.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Ståuppkomikern Özz Nûjen har gjort jättesuccé med sin föreställning "Dålig stämning".
I ett brev till Norstedts förlag den 20 januari 1942 formulerade sig Frans G Bengtsson så här:
”Att skriva böcker är inte något större nöje, för mig åtminstone, men att ha en sådan som denna skriven känns verkligen tillfredsställande.”
Två av de mer personliga och egensinniga komikerna inom svensk standup har besökt Kalmar den senaste veckan. Två som gör sin komik på vitt skilda sätt.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Det började med att jag ännu en gång läste Konstellation, Niklas Schiölers fina bok om tre stora mästare: Ludwig van Beethoven, Tomas Tranströmer och J-O Waldner. En tonsättare, en poet, en pingisspelare.
|
| Läs mer på bloggen Adeen anser |
När Tommy Körberg står på scen kan man förvänta sig en högklassig föreställning. Efter att sett honom live mängder av gånger känns det numera som en garant för hög klass.
Hasse Holmberg / Scanpix
Varför snackar äldre tanter så mycket?, frågade en ung bekant.
I år blir det hiphop på visfestivalen i Västervik – Jason ”Timbuktu” Diakité kommer att uppträda på den första av de tre festivaldagarna i sommar.
Visst blir man upprörd!
Jag brukade tro att om Arnaldur Indridasons kriminalromaner från Island har ett budskap så är det att man inte ska resa dit.
|
| Läs mer på bloggen, Adeen anser |
Det bästa soloalbumet på länge.
På torsdag spelar den italienska gitarristen Elena Casoli i Oskarshamn.
Med vinexperten Bengt Frithiofsson är årets uppställning i ”Let’s dance” komplett.
Det brukar i mediala svängar ofta råda en föraktfull inställning mot musik och artister som hållt på ett par år. Det är förstås mestadels komiskt.
Foto: Per Englund
Du är efter två år är tillbaka på Kalmar Teaters scen för en ny konsert där.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Häromdagen läste jag att den svenska filmcensuren är avskaffad.
|
| Länk till bloggen: Adeen anser |
Foto: Bertil Ericson/Scanpix
Loreen har i dag 670 551 anledningar att vara glad.
Loreen tippas vinna en jordskredsseger i Melodifestivalen. Utmanarnas hopp står till juryn, men SVT:s nya regler innebär fördel för den som är stor favorit bland tittarna.
Mellons två mest omskrivna herrar förbereder sig. På att vinna. Har ni hört, va?
|
| Läs också: Schlagerbloggen |
Ska Loreen klara trycket? Eller gynnar det rent av hennes motståndare att allt ljus riktas mot henne?
En svartvit stumfilm har tagit Hollywood med storm. Franska ”The artist” besegrade både Scorsese och Woody Allen i kampen om årets Oscarsstatyett för bästa film.
Jag var bekant med en humanekolog, som forskade på människa och revir.
Så här har ni aldrig sett Sean Penn förut.
I ”This must be the place” spelar han en övervintrad hårdrockare med melankolisk min och en frisyr som inte kan beskrivas – den måste ses.

Sök i webbsidan
annonsutrymme