annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 071108 02:05.
Varför exploderar så många affärer i knät på Fredrik Reinfeldt? Svaren finns i hans egen moderatgeneration.
Generationen fostrades politiskt under 1980-talets kalla krig mellan USA och Sovjet, i den bittra inrikespolitiska kampen mellan Adelsohn och Palme.
Den var närmast statsfientligt anarkistisk till sin karaktär, hatade facket och kunde redan i åttonde klass argumentera vältaligt mot marginalskatter och för mer reklam i TV.
Inte sällan viftade de unga moderaterna med George Orwells bok 1984 och menade att så skulle Sverige bli om sossarna, eller såssarna som de sa, fick fortsätta regera landet.
Inga kände sig ballare och bättre än de unga moderaterna på 1980-talets skolgårdar och uppehållsrum. Inga var gapigare och kaxigare då än den MUF-generation som i dag bland annat bär namn som Reinfeldt, Kristersson, Hökmark, Idergard, Borg och Ask.
Idolerna och förebilderna var Gösta Bohman, Margaret Thatcher och Ronald Reagan.
De hade jeans, vita tubsockor och v-ringade lammullströjor med massor av moderatknappar fastsatta. Grabbarna bar svarta attacheväskor med rader av moderata klistermärken, bredvid alla loggor från arbetsgivareföreningens kampanj om Fri Företagsamhet.
Nya medlemmar till ungdomsförbundet värvades inte sällan genom att minderåriga bjöds på sprit. Oftare sa de "jag" än "vi", och ordet "mitt" var mer förekommande än "vårt".
Vi är inte politiker, vi är moderater, proklamerade MUF, ungdomsförbundet, stolt så sent som i valrörelsen 1988.
Moderaternas 1968-generation, med
Bildt, Unckel och Bo Lundgren, var någonting helt annat.
Med vattenkammade luggar och alldeles för korta kostymbyxor kämpade 68-orna i politisk motvind. De revolterade inte mot sina föräldrar, utan lärde snarare av dem på groggverandorna och under kristallkronorna.
Så småningom tog man sig fram till maktens köttgrytor.
1980-talets moderatgeneration arbetade däremot hela tiden med högervinden i ryggen.
De var födda in i det folkhem som de i grunden hatade. De föraktade folkrörelsedemokratin. De ägde andra värderingar än sina föräldrar.
Frihet eller socialism, sa de, och det var bara upp till oss andra att välja.
Ränderna gick inte
ur när de lämnade grund- och gymnasieskolan.
Studentpolitikern Anders Borg ville legalisera hasch. Christian Gergils sålde sprit på Drottninggatan. Fredrik Reinfeldt skrev en makaber bok om hur svenska folket var sövt av välfärdens trygghet.
Moderatgenerationen fick välbetalda jobb på PR-byråer i Stockholm, eller i näringslivet där de viskade råd till direktörer i kritstrecksrandiga kostymer.
På kreditkortsbetalda middagar satt de och skröt om hur mycket pengar som de lurat den socialdemokratiska staten på genom att betala svarta löner eller gett sjutton i TV-licensen.
Skryta så skulle aldrig någon med socialdemokratisk, centerpartistisk eller kristdemokratisk bakgrund göra - tvärtom skulle de uppriktigt skämts över sina lagbrott.
Men skämts har 1980-talets unghöger aldrig gjort.
Satsa på dig själv - SAF:s gamla ledord - bar Reinfeldtgenerationen med sig in i vuxen ålder. Man har skött sig själv och skitit i andra. Skrattande roffat åt sig genom ideologiska enmansprotester när man tagit lag och rätt i egna händer.
Fredrik Reinfeldts problem är att hans egen generation har fortsatt leva på det sätt som man själva lärde under 1980-talet.
Nya moderater har de bara varit på valaffischerna.
Det är därför så många moderater i dryga 40-årsåldern i dag kläs av i massmedia. Fler kommer det att bli eftersom det här är en moderatgeneration som aldrig släppt sin ideologiska övertygelse.
Det värsta är inte att de leder det moderata samlingspartiet.
Det allvarliga är att de nu också styr Sverige.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.
Det är svårt att förstå den närmast barnsliga inställning som de borgerliga partierna demonstrerade under söndagens partiledardebatt i SVT, att Stefan Löfvens invit om en energipolitisk överenskommelse förutsätter att han redovisar en skarp S-linje i just kärnkraftsfrågan.
Om en politiker skulle säga att under de kommande 20 åren så vore det önskvärt att den tiondel som tjänar mest, får 76 procent mer i plånboken att röra sig med, samtidigt som tiondel som tjänar minst bara får sju procent, så vore vederbörande förmodligen omgående politiskt död.
Eftersom det i svensk politik på senare tid har blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt, så kunde man förvänta sig en tam och rätt försiktig partiledardebatt under söndagsskvällen.
Klubbad av en gristung förkylning försvann långhelgen i ett febrigt töcken och jag var inte fit for fight för något utemöte på första maj, så jag missade denna tillställning för första gången sedan 1973.
Det är en för normalt funtade människor alldeles självklar slutsats som ligger bakom LO-ekonomernas vårrapport om de ekonomiska utsikterna, nämligen att när exporten sjunker måste produktion och sysselsättning stimuleras genom ökad inhemsk efterfrågan.
Det var jag som bröt utvecklingen av den ökande sjukfrånvaron. Det skedde under perioden 2002–2006. Jag var arbetslivsminister i den socialdemokratiska regeringen och ansvarig för sjukförsäkringen.
Det bästa med den löneuppgörelse som träffades i långhelgen för 350 000 kommunalt anställda var att parterna vägrade att underordna sig Medlingsinstitutets rigida tvångströja på 2,6 procent. Parterna Kommunal och SKL tog istället ansvar för en egen uppgörelse som låg något högre, men väl inom den det samhällsekonomiska utrymmet.
Man kan knappast beskriva Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons första skuggbudget som något samhällsomstörtande alster.

Sök i webbsidan
annonsutrymme