En underlig skillnad

Det är inte utan att det finns anledning att fundera över vad som styr mediala uppbackningen av vissa saker. Vi ser det överallt.

Vad gäller tv-bevakningen vecka efter vecka, år efter år så kan man fråga sig varför kvällstidningarna, de som trots allt läses av flest och styr mest i de här sammanhangen, ständigt har hela uppslag om ett program som Idol. Samtidigt som det i stort sett aldrig skrives en rad om Doobidoo. Rätt underligt med tanke på att Doobidoo ändå år efter år, vecka efter vecka har väldigt mycket högre tittarsiffror.

Jag är inte direkt intresserad av Idol. Ser något avsnitt då och då mest för att ha lite koll. Jag har lite svårt för att se ett spektakel där några låtsas att unga talanger är färdiga artister i högsta världsklass.

Det som i första hand gjort att jag inte klarat av att se tidigare årgångar av Idol var juryns sanslösa jättehyllningar till både mediokra och direkt dåliga framträdanden. Jag tror inte någon vinner på att juryn säger saker som "du sjunger i världsklass" och " du gör till och med den här svåra låten bättre än originalet" i fall när vem som helst hör att de sjunger rejält surt eller på sina höjd halvdant.

I år har jag faktiskt sett några avsnitt. Det var uppfriskande att höra Anders Bagge säga något i stil med "det var pinsamt dåligt" om Johan Palm senaste gången. Medan de två övriga i juryn slätade över det hela förstås.

För sanningen är ju att Aftonbladets Karolina Fjellborgs omdöme om Johan Palms massaker på You Can´t Hurry Love var mer sanningsenlig. Hon skrev "En sådan attack på svenska folkets öron borde ju i princip klassas som en militär angelägenhet och ett hot mot rikets säkerhet". Det må vara en tillspetsad kommentar men det säger i alla fall mer om hur obeskrivligt uselt killen sjöng än vad något som juryn kläckte ur sig.

Jag har ju inte alls sett alla Idol, men av vad jag hört undrar jag om inte Anna Bergendahl rent av är den bästa som någonsin varit med i programserien. Åtminstone när hon får sjunga sånt som ligger i hennes område. Inte för att det funnits särskilt många som stuckit upp ur den slätstrukna likriktningen programmet premierar.

Dansbandskampen är ett annat brett populärt program. Jag har följt serien och sett varje avsnitt. Det skulle lyfta fram dansbandskulturen och det har väl programmet också gjort. Även om man ibland undrar hur de valt ut vissa band. Första programmet lät det rätt bedrövligt om tre av banden.

Och inga av toppbanden är ju med, knappast särskilt många från division två eller tre heller enligt de som vet mer än jag om vad som hörs ute på dansställena.

Förra helgen fick jag i alla fall en liten chock när jag hörde programmet. En sensation av stora mått stod CC & Lee för. Jag hörde deras ABBA-show i somras och det var inte bara bedrövligt dåligt. Utan till och med värre än så. Jag har hört ganska många som försöker låta ABBA under några års tid nu. Många bedrövliga. CC & Lee var sämre än de sämsta.

I Dansbandskampen visade CC & Lee att de har helt andra kvaliteter. De lät överlägset bäst, friskast och fräschast den gången. Många har kallat det skandal eller obegripligt att de inte gick vidare.

De flesta har redan framfört att Dansbandskampen håller på att ta död på sig själv med upplägget och reglerna som gör att inga band tycks ha en anständig chans mot de som varit med hela vägen.

Denna lördagen medverkar Face-84. De är ett alldeles förträffligt band i allmänhet som delar sitt spelande mellan poprockiga partyshower och danskvällar. De är hyggligt etablerade, har vunnit dansbandens grammis och tydligen är de betydligt större i Norge än här hemma.

Jag hoppas verkligen Face-84 får spela båda låtarna och att de haft hygglig tur i lottningen av vilken dansbandsklassiker de ska spela. Så att de får bästa möjliga chans att visa hur grymt bra de faktiskt kan vara. Att det sedan skulle kunna räcka för att gå vidare till nästa vecka?det finns väl inte på kartan såsom reglerna är och gynnar Scotts och Lars-Kristerz.

De två övriga banden på lördag, Martinez och Jannes är enligt alla jag känner som har mer koll på dansband de två mest etablerat populära dansbanden som varit med i programmet så här långt.

Senaste nytt om Melodifestivalen till sist. Och då blir det dansband där också.

Lasse Stefanz har i sista stund tackat nej till Melodifestivalen.

Förstår att de har våndats och funderat hit och dit.

Men frågan är varför de ens har funderat på att vara med. Vi vet ju exakt hur det skulle gå.

Först skulle Lasse Stefanz vinna sin deltävling, dessutom skulle de med all säkerhet vara enormt överlägsna vinnare. Därefter skulle Christer Björkman, Expressen och Aftonbladet dra igång sin vanliga obefogade och lika osmakliga som osakliga hetskampanj om att vi blir utskämda om de skulle vinna och delta i Eurovision.

När det malts dagligen i några veckor skulle det inte vara så många som röstar på dem i finalen just därför.

Same procedure as usual som det heter.

Häromdagen presenterades de åtta första artisterna till Melodifestivalen offentligt. Måns Zelmerlöw, Alcazar, BWO, Emilia, Lasse Lindh, Jennifer Brown, Caroline af Ugglas, Sarah Dawn Finer. I samtliga fall stämmer det överens med den lista som cirkulerat en längre tid och SVT:s avslöjande/presenterande var bara en bekräftelse på vad som varit välkänt länge.

Första jokern är också offentliggjord en halvtimme innan detta skrives. Markoolio.