Krönika

Det är självklart att man som student inte ställer lika höga krav på sitt boende som man gör senare i livet. Dels är ekonomin begränsad och dels så vet man att det bara handlar om ett tillfälligt boende under en begränsad tid i sitt liv. Ofta också på en ort där man kanske inte ens kommer bo kvar efter studierna är avklarade.

Så var det också för mig. Mitt första studentboende var ett rum på 20 kvadrat som delades med en annan. Det typiska amerikanska collegelivet i korridor. I Sverige delar man oftast inte rum, men av någon anledning så är en ”room mate” mer regel än undantag i landet i väst.

Min room mate var en hockeyspelare från Minnesota. Hockeyspelarna blev man varnad för skulle vara festprissarna som var vakna halva nätterna. Jobbigt, tänkte jag. Men Paul visade sig vara undantaget som bekräftade regeln. Karl, det händer inget vettigt efter midnatt, sa han alltid innan han släckte lampan i lagom tid efter att ha slagit ihop sin bibel.

Mitt andra boende var en trerummare som delades med ett par slovaker bland annat. Många historier utspelade sig i den lyan. Trots att det ibland var lite väl trångt och tiden att vara privat var minst sagt begränsad så var det ändå rätt trevligt att alltid ha liv och rörelse runt omkring. Något man faktiskt kan sakna ibland.

Att dela boende med andra är ju också ofta ett ekonomiskt sätt att bo. För dagens studenter är boendet en stor utgift. Det är inte ovanligt att boendekostnaden överstiger en students halva inkomst. En etta i stan kostar oftast mer än 3 500 kronor i månaden, medan man med lite flyt kan dela en trea för bara nån tusenlapp extra.

Så var inte rädd för att slå era påsar ihop. Det brukar för det mesta funka alldeles utmärkt. Den här gången har vi kikat in hos några studenter för att se hur de har det och vad de betalar för sitt boende. Det är allt från gratis till åtskilliga tusenlappar i månaden.