annonsutrymme
annonsutrymme
ursprung
Publicerad 110221 05:37. Uppdaterad 110221 10:15.
Flera av Sveriges högsta beslutsfattare skulle vilja be de människor i andra länder som i årtionden drabbats längs uranets väg mot Oskarshamns kärnkraftverk om ursäkt.
– Jag blir förtvivlad när jag läser om hur förstört deras samhälle har blivit, om sjukdomar som de tror beror på gruvbrytningen och så vidare, säger Socialdemokraternas energipolitiska talesperson Ann-Kristine Johansson.
– Med vilken rätt låter vi detta ske?
Nyheternas totalt 28 sidor långa reportageserie under 2010 om uranets väg från gruvbrytning i avlägsna länder till elproduktion i Oskarshamns kärnkraftverk väcker reaktioner. Lokalt, nationellt och internationellt. Även bland politikerna. I ett försök att förstå hur har vi bett om svar på några frågor från de svenska riksdagspartiernas energipolitiska talespersoner, plus från kommunalråd och oppositionsråd i Oskarshamn. När det gäller Centerpartiet, som vi inte kan hitta någon energipolitisk talesperson för, skickar vi frågorna till partikansliet med en tilläggsundran om det är partiledaren Maud Olofsson vi ska vända oss till. Efter några veckor kommer ett svar. Från Erik A Eriksson, ledamot i riksdagens näringsutskott.
– Jag tycker att Nyheternas artikelserie om uranets ursprung tydligt visar de brister som finns förknippade med uranets alla steg från att det bryts till att det fungerar som kärnbränsle, svarar han.
– I den allmänna debatten tenderar bara risken för en reaktorolycka att uppmärksammas, vilket är fel.
Förra sommaren var Erik A Eriksson en av de centerpartister som såg till att alliansen med minsta möjliga marginal fick igenom att från och med i år slopa förbudet mot nya reaktorer i Sverige, och i samma veva utlova en satsning på förnyelsebar el. Samtidigt är Erik A Eriksson en av politikerna som nu reagerar kraftigast efter Nyheternas serie om kärnkraftens ursprung:
– Precis som sägs i en av artiklarna kan vi inte bara tänka på oss själva utan vi måste även tänka på våra framtida generationer.
– De kostnader vi riskerar att lämna över till våra barn och barnbarn står inte i proportion till den nytta kärnkraften tillför och de alternativ som står till hands. Därför vill vi att svensk energiförsörjning ska vara förnybar år 2050, förklarar Erik A Eriksson.
Tillsammans med Folkpartiets taleskvinna Eva Flyborg, Moderaternas Cecilie Tenfjord-Toftby och Kristdemokraternas Mikael Oscarsson är Oskarshamns oppositionsråd Lars Blomberg (M) den som starkast pratar för en fortsatt och utökad satsning på kärnkraft.
– Kärnkraften är en grundpelare för den svenska elförsörjningen med nära hälften av dagens elproduktion. Under överskådlig tid är den viktig för Sverige. Den ger långsiktigt goda förutsättningar för industri och företag som är beroende av el för sin överlevnad. Kärnkraften är dessutom klimatvänlig och bidrar starkt till att vi i Sverige har stora chanser att nå våra klimatmål, förklarar oppositionsrådet Lars Blomberg.
Oskarshamns Socialdemokratiska kommunalråd Peter Wretlund uttrycker sig på nästan samma sätt:
– Skall vi vara ett land som på olika sätt skall utvecklas och ligga i framkant, så måste vi ha en stabil och trygg energi. Det kan uppnås på olika sätt, men i dagsläget medger detta inte en avveckling av kärnkraften. Min uppfattning är att vi skall ersätta de gamla verken med nya.
På riksnivå har Peter Wretlunds parti en annan syn. Åtminstone att döma av svaren från Ann-Kristine Johansson, näringsutskottet. Hon har tagit starka intryck efter Nyheternas artikelserie:
– Med vilken rätt låter vi detta ske? Lokalsamhällen som inte har tillräckligt med pengar för att göra tester, lokalsamhällen som trodde på företaget och deras löften. Och nu är marken, luften förstörd för kanske all framtid.
– Vi borde åka dit och se med egna ögon hur uranbrytning påverkar!
– Och i framtiden bör vi bryta vårt eget uran, om vi nu ska bygga nya reaktorer, vilket jag inte vill att vi gör, förklarar Ann-Kristine Johansson.
Flera av Sveriges högsta beslutsfattare skulle vilja be de människor i andra länder som i årtionden drabbats längs uranets väg mot Oskarshamns kärnkraftverk om ursäkt.
– Jag blir förtvivlad när jag läser om hur förstört deras samhälle har blivit, om sjukdomar som de tror beror på gruvbrytningen och så vidare, säger Socialdemokraternas energipolitiska talesperson Ann-Kristine Johansson.
– Med vilken rätt låter vi detta ske?
Oron över att Iran, Nordkorea och terrorister skaffat sig kunskap om anrikning av uran är mycket stor runt om i världen. Samtidigt är anrikning av uran en absolut förutsättning för elproduktion i Oskarshamns kärnkraftverk.
Nyheternas fjärde och avlutande reportage om uranets långa resa handlar också om Oskarshamns ökade uransamarbete med Putins Ryssland.
- Det viktigaste man måste komma ihåg är att all energiproduktion har en påverkan.
- Man kan aldrig garantera att enskilda personer alltid går opåverkade ifrån en verksamhet.
Detta säger OKG:s vd Lars Thuring efter Nyheternas reportageserie om kärnkraftens ursprung.
Han menar också att vittnesmålen från bland annat avlägsna gruvområden kan vara till hjälp för kärnkraftsindustrin i försöken att minska skadeverkningarna.
Foto: Mattias Rubin
I staden där uranet som ska till Oskarshamns kärnkraftverk uppgraderats i årtionden gjorde Uranium Medical Research Centre i Toronto 2007 en hälsokontroll av nio personer.
Denna kontroll visade att alla nio hade olika uranisotoper i kroppen.
Foto: Mattias Rubin
Både i gruvorna i Saskatchewan och i det lilla samhälle där Oskarshamns kärnkraftsuran processats under många år har onormalt många människor drabbats av lungcancer.
Jim Penna och Eleanor Knight från Saskatoons äldsta kärnkraftskritiska miljörörelse, Interchurch Uranium Committe, anser dock att vare sig Kevin Scissons och hans myndighet eller Health Canada gör sitt jobb.
Hur det än ligger till med just Cameco-uranets ursprungsland kan det komma uran till Oskarshamns kärnkraftverk från vilken världsdel som helst.
I över 30 år har en stor andel av det uran som används för att tillverka el i Oskarshamns kärnkraftverk hämtats ifrån Kanada.
Uranbrytningen har tvingat ursprungsbefolkningen att fly från den mark där de levt i tusentals år.
På 1970-talet tvingades Annie och Louis Benonie och deras familj bort från Collins Bay.
De lovades ekonomisk kompensation från gruvbolaget. Till en början tusen dollar per år, cirka sju tusen kronor, och efter hand något mer.
Edward Benoanie, vars familj driver bland annat restaurang, butik, skolbusstrafik, färjerörelsen och hotellet i byn, är orolig.
Edward var hövding i byn när en av de största läckorna på gruvområdet upptäcktes för snart 20 år sedan.

Sök i webbsidan
annonsutrymme