(4) Skriv kommentar Tipsa en vän

Uranets väg skakar politiker

ursprung Publicerad 110221 05:37 Uppdaterad 110221 10:15

Flera av Sveriges högsta beslutsfattare skulle vilja be de människor i andra länder som i årtionden drabbats längs uranets väg mot Oskarshamns kärnkraftverk om ursäkt.
– Jag blir förtvivlad när jag läser om hur förstört deras samhälle har blivit, om sjukdomar som de tror beror på gruvbrytningen och så vidare, säger Socialdemokraternas energipolitiska talesperson Ann-Kristine Johansson.
– Med vilken rätt låter vi detta ske?

Nyheternas totalt 28 sidor långa reportageserie under 2010 om uranets väg från gruvbrytning i avlägsna länder till elproduktion i Oskarshamns kärnkraftverk väcker reaktioner. Lokalt, nationellt och internationellt. Även bland politikerna. I ett försök att förstå hur har vi bett om svar på några frågor från de svenska riksdagspartiernas energipolitiska talespersoner, plus från kommunalråd och oppositionsråd i Oskarshamn. När det gäller Centerpartiet, som vi inte kan hitta någon energipolitisk talesperson för, skickar vi frågorna till partikansliet med en tilläggsundran om det är partiledaren Maud Olofsson vi ska vända oss till. Efter några veckor kommer ett svar. Från Erik A Eriksson, ledamot i riksdagens näringsutskott.
– Jag tycker att Nyheternas artikelserie om uranets ursprung tydligt visar de brister som finns förknippade med uranets alla steg från att det bryts till att det fungerar som kärnbränsle, svarar han.
– I den allmänna debatten tenderar bara risken för en reaktorolycka att uppmärksammas, vilket är fel.
Förra sommaren var Erik A Eriksson en av de centerpartister som såg till att alliansen med minsta möjliga marginal fick igenom att från och med i år slopa förbudet mot nya reaktorer i Sverige, och i samma veva utlova en satsning på förnyelsebar el. Samtidigt är Erik A Eriksson en av politikerna som nu reagerar kraftigast efter Nyheternas serie om kärnkraftens ursprung:
– Precis som sägs i en av artiklarna kan vi inte bara tänka på oss själva utan vi måste även tänka på våra framtida generationer.
– De kostnader vi riskerar att lämna över till våra barn och barnbarn står inte i proportion till den nytta kärnkraften tillför och de alternativ som står till hands. Därför vill vi att svensk energiförsörjning ska vara förnybar år 2050, förklarar Erik A Eriksson.

Nå klimatmål

Tillsammans med Folkpartiets taleskvinna Eva Flyborg, Moderaternas Cecilie Tenfjord-Toftby och Kristdemokraternas Mikael Oscarsson är Oskarshamns oppositionsråd Lars Blomberg (M) den som starkast pratar för en fortsatt och utökad satsning på kärnkraft.
– Kärnkraften är en grundpelare för den svenska elförsörjningen med nära hälften av dagens elproduktion. Under överskådlig tid är den viktig för Sverige. Den ger långsiktigt goda förutsättningar för industri och företag som är beroende av el för sin överlevnad. Kärnkraften är dessutom klimatvänlig och bidrar starkt till att vi i Sverige har stora chanser att nå våra klimatmål, förklarar oppositionsrådet Lars Blomberg.
Oskarshamns Socialdemokratiska kommunalråd Peter Wretlund uttrycker sig på nästan samma sätt:
– Skall vi vara ett land som på olika sätt skall utvecklas och ligga i framkant, så måste vi ha en stabil och trygg energi. Det kan uppnås på olika sätt, men i dagsläget medger detta inte en avveckling av kärnkraften. Min uppfattning är att vi skall ersätta de gamla verken med nya.
På riksnivå har Peter Wretlunds parti en annan syn. Åtminstone att döma av svaren från Ann-Kristine Johansson, näringsutskottet. Hon har tagit starka intryck efter Nyheternas artikelserie:
– Med vilken rätt låter vi detta ske? Lokalsamhällen som inte har tillräckligt med pengar för att göra tester, lokalsamhällen som trodde på företaget och deras löften. Och nu är marken, luften förstörd för kanske all framtid.
– Vi borde åka dit och se med egna ögon hur uranbrytning påverkar!
– Och i framtiden bör vi bryta vårt eget uran, om vi nu ska bygga nya reaktorer, vilket jag inte vill att vi gör, förklarar Ann-Kristine Johansson.

Fredrik Loberg
(4) Skriv kommentar Tipsa en vän

Kommentarer

  1. OCH!

    "och i framtiden ska vi bryta vårt eget uran"! Men har inte människan fattat någonting. Och är sossarna och de nya moderaterna så himla historielösa att de inte vet att vi redan har att sanera utanför Skövde och att Ågestaverket inte var en mönsteranläggning precis. Men det är samma tongångar, bara tuta och köra så länge det går. Det är inte kunnigt att säga att vi uppnår våra miljömål genom kärnkraften, det är propaganda. Hur har man räknat då? Inte med hela urankedjan från brytning till slutförvar. Jag vill se politiker som kan elementa.
  2. Till OCH

    Tala om historielöshet. Vill du utveckla hur du får in Ågesta i samma mening som Ranstad? Vet du var Ågesta ligger och hur det ser ut inuti berget?
  3. KA

    Som svar på dina fråga: man använder bindeord som binder samman satser eller sätter ut komma. Svårare är det inte.

    Den 1 maj 1969 inträffade ett stort läckage som gav upphov till en översvämning som slog ut en del av sekundärkretsens säkerhetssystem. När värmebehovet i fjärrvärmenätet understeg kondensoreffekten kördes överskottsvärme ut i kyltorn placerade på berget ovanför anläggningen. Rören dit var långa och höjdskillnaden resulterade i ett stort statiskt tryck. Vid ett pumpskifte uppstod en tryckstöt som slog sönder en backventil. Läckage uppstod ute i turbinanläggningen och 400 kubikmeter vatten störtade ner från ett kyltorn 30 meter ovanför. Det utströmmande vattnet träffade generatorskenorna och stoppade turbinen. Kopplingsskåp för elutrustning som innehöll styrutrustning för säkerhetssystem (reservmatning av ånggeneratorerna) översköljdes med vatten. Som följd av översvämningen erhölls jordfel som orsakade att flera säkerhetssystem fick felaktig eller obefintlig funktion. Transformatorerna som låg utanför väggarna i turbinanläggningen, men på en lägre nivå än den havererade backventilen, undgick att bli översvämmade.

    Reaktorn stoppades manuellt från kontrollrummet sedan olika stängningsfunktioner av ventiler utlösts på grund av översvämningen. En följd av haveriet var att cirka 500 liter tungt vatten läckte ut genom otäta backventiler.

    Första skedet i återställningsarbetet kostade ungefär 250 miljoner kronor som kärnkraftsindustrin stod för, och kostnaden för andra skedet beräknas till något liknande, dvs 500 miljoner.

    Man får mycket annat för 500 miljoner. För övrigt rekommenderar jag dig att läsa om Ranstadverkens uppgång och fall och ekonomi kring uranbrytning i SVerige, en facinerande olönsam verksamhet men facinerande läsning.

    Mycket nöje.

    Kan rekommendera
  4. Till OCH

    Men ledde olyckan till några utsläpp till miljö, som artikeln pratade om? Självklart var det en allvarlig olycka, kanske tom en 2:a på INES-skalan (även om det var före INES-skalans införande). Men min poäng är att den inte alls har med det som artiklen beskriver att göra.
    Och ja, jag har läst en hel del om Ågesta. Jag har även varit inne i reaktorn ett par gånger.
Bild
Bild
Bild
Bild
Bild
Bild
Grafik
Grafik  Läs även
Till Östran >>

Till Ostran.se
annonsutrymme