annonsutrymme
annonsutrymme
Håkan Arvidsson minns 1960-talsvänstern som han var en ledande företrädare för i femton år.
KULTUR/NÖJE
Fyrtio år senare ska de nu åldrade göra bokslut. De var radikala studenter och så har de styrt ut i andra värderingar. Lätt överseende kan man alltså beskriva sig själva som "vi som visste allt".
*Håkan Arvidsson
Vi som visste allt
Minnesbilder från 1960-talets vänsterrörelse
Atlantis
Håkan Arvidsson redovisar en kärlek till Lunds universitet. Han upplevde Lund som överlägset andra svenska universitetsstäder. Rätt har han i det. Kritisk är han mot den nya universitetsutbildningen "som inte gör någon vare sig klokare eller mer insiktsfull".
Här är en kärna i det vänstern sa om utbildningspolitiken på 1960-talet. Men vänstern präglades i hög grad av insikten om hur världen ser ut - då USA:s krig i Vietnam och den sydafrikanska apartheidpolitiken. Solidaritet var inte bara en klyscha. Det gick både att förstå och förändra orättfärdiga förhållanden.
Håkan Arvidsson var och är en god debattör. Han visste att man måste vara det. Man löser inte teoretiska motsättningar genom att utesluta motståndare. Men Håkan vandrade vänsterut mer än vi andra och snärjdes i en härva av dogmatisk renlärighetsiver.
Jag minns att vi suckade över det - det, liksom att en del av det privata skulle bli politiskt.
Vänstern i Lund var inte större än att en del relationer och brutna relationer på det personliga planet återverkade. Och "r-are" och andra som kom med ideologiska pekpinnar och korrigeringar mot avvikelser hade inte mycket att hämta i Lund.
Tidskriften Zenit och Bokcaféet är exempel på hur intellektuellt arbete och möda är rimligare hållningar än katederdisciplin. Vi läste och diskuterade, som sagt. Och då och då markerade vi på gator och torg. Det var inte meningslöst.
Hos Marx fanns en utvecklingsoptimism, som Håkan Arvidsson inte längre delar. Det är sant att Marx menar att världen går mot revolution och sedan till ett nytt och bättre samhälle.
Kanske var det lättare för den som praktiserade kristen tro att se det provisoriska i denna utopi men likväl använda de intellektuella verktyg vi kunde bestås av Marx med många flera. "Se världen i en spegel, med hjälp av Marx och Hegel."
Naturligtvis är Håkan Arvidssons bok intressant både som dokument av vad en man som nu är 65 år minns av sin ungdom men också därför att författaren gör analyser för att förstå vänstern och se både dess styrkor och svagheter.
Men, det är min invändning, det är inte sant att vi trodde oss veta allt. Men vi visste att man kunde veta om man bara läste på, undersökte och skrev. Den insikten förändrade oss men också det politiska livet i Sverige.
KULTUR/NÖJE
Om och om igen har hon slagit sin omgivning med häpnad. Nu kommer "Martina och jag", som blir Tom Alandhs sista film om Martina Schaub som har Downs syndrom.
- Det är ett unikt dokument som berättar om hur det är att vara människa, säger Tom Alandh.
KULTUR/NÖJE
Idag handlar det om TV-underhållning av olika slag. Program som ändå är kopplade till musik på ett eller annat sätt. Eller?
KULTUR/NÖJE
Musik av en samtida holländsk kompositör, folkmusikinspirerat från förra seklet och en färgstark flödande romantisk 1800-talskomposition. Ett brett program med musik från tre sekler framfördes av unga Trio Suleika, som bildades 2001, med Maurice Lammerts van Bueren, piano, Sanne Hunfeld, violin, och Pepijn Meeuws, cello.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme