Ljuset och mörkret

*BArockt 2008

Marika Lagercrantz. textläsning

Alex Robson, violin, Mihkel Kerem, violin, Pål Solbakk, viola,

Per Nyström, cello

Källa gamla kyrka

Barockt 2008 går vidare med festivalprogrammet. Det har blivit tradition med sen kvällskonsert i Källa och så blev det också i år. Det är skymning, augustimörker - ljus och mörker är ett naturligt tema med många aspekter.

Den persiske poeten Hafez från 1300-talet är en ny bekantskap för många.

Marika Lagercrantz kommer publiken till mötes med sin upptäckarglädje, läser och deklamerar med värme och hängivenhet den poet, som är så folkkär i dagens Iran att inte ens mullorna kan hejda människor från att komma ihåg, läsa och referera till hans diktning.

Poem om kärlek, vild handlös längtan och Gud, det är det stora som Hafez återkommer till om och om igen.

En kvartett av musiker ur Camerata Nordica, Alex Robson och Mihkel Kerem, violin, Pål Solbakk, viola, och Per Nyström, cello, framför Recitativ & Romance ur Sjostakovitj´ Stråkkvartett, nr 2.

Modet hos varje själ

Solist är Alex Robson, som med uttrycksfullhet och känsla är en ensamröst mot den mjuka bakgrund som skapas av kvartettens övriga instrument. Soloviolinens harmoni bryts i kaos och förvirring, men lugnet återtas.

"Vi borde skåla för modet hos varje själ", citerar Marika Lagercrantz och lyfter åter fram en strof från Hafez diktning. Kanske är det just det Sjostakovitj tänkte på när han skrev stråkkvartetten, i förundran inför människans envisa överlevnadsvilja: modet att finnas till, trots allt.

Källa ligger inte långt från den svenska romantikens store skald Stagnelius´ födelseby Gärdslösa. Marika Lagercrantz tar ur minnet den svårmodigt vackra dikten Näcken, och den bildar övergång till en sorgemarsch, Sallinens Stråkkvartett nr 3, "Några aspekter på Peltoniemi Hintriks begravningsmarsch", från 1969.

En gnetande enveten marsch, stråkarnas drag över strängarna likt en vinande myggsvärm, följet som tröstlöst drar fram genom landskapet, över torvmossarna.

Ibland låter musiken ana att någon glömmer allvaret, tonerna far iväg och blir för ett ögonblick till en lättsam melodi, kanske till och med danssteg, och man hör en fågels ton - men så kommer medvetenheten igen vad det egentligen handlar om, och vart man är på väg.

Violiner, viola och cello ger många nyanser till den klagande melodin med sitt återkommande tema, och gestaltar både kraften och ledan i sorgen.

I Källa kyrka skapas en stämning av stillhet och allvar, dock med glimten av livets dråpliga kontrast - som i Barocktfestivalens egen omväxling och blandning av högt och lågt.

I kväll är det åter dags för konsert på Vida konsthall och i morgon avslutas Barockt 2008 i Algutsrums kyrka.