Dels CajsaStina Åkerström och Jack Vreeswijk som egentligen inte har mycket mer gemensamt än att de sjunger två duetter på CajsaStinas skiva.
Och sedan tipsar jag för ovanlighetens skull om tre nyutkomna skivor med svensk folkmusik, spelmanslåtar och trall.

CajsaStina Åkerström
Sånger Om Dej Och mej
(Calimba / Lionheart)

Cajsa Stina har mutat in sitt område. Har sitt musikaliska uttryck. Så säregen att det inte krävs många sekunder för att hon ska kännas igen.
Såväl den ljuva rösten, hennes känsliga sätt att sjunga, den personliga formen för låtskrivandet. En slags visa möter pop i en elegant symbios som är lika personligt säregen som det är ljuvt och vackert.

Dagen Är Vaken, Nu, Främmande Stad och Tomas Andersson Wijs Sången Om Dig Och Mig är några läckra små bakelser. Subtila i arrangemang med lyhörda musiker som glänser utan att ta överdriven plats. Steve Dobrogosz pianospel är lika läckert svängigt som livfullt elegant.

Även denna gång gör CajsaStina ett par väldigt slitna och mycket spelade låtar. Modigt kanske. Men det blir inte lika fantastiskt som tidigare hennes tolkningar av Björkens Visa och Lyckliga Gatan.
Här får vi en utmärkt Minns Du Den Sommar som är ljuv och vacker där varje ord lyfts fram över ett försiktigt komp.

Jag Hade En Gång En Båt är förstås svårt, en låt som ständigt hörts i alla möjliga sammanhang, även mindre civiliserade allsångs- och festtjoanden. Visst görs den snyggt som duett med Jack Vreeswijk. Endast en stor röst kommer undan med det och det här är absolut godkänt men det känns lite överflödigt att göra den låten.

Jack Vreeswijk
Sjunger Vreeswijk
(Lionheart)

När Jack Vreeswijk först dök upp på musikscenen lät det rätt blekt om honom. Så småningom växte han och på senare år har jag funnit mer behållning i en del av de spelningar med honom jag sett.

Sedan några år tillbaka spelar han en hel del av pappa Cornelis låtar live och här kommer så en skiva med i huvudsak Cornelislåtar. Och det låter dessvärre mest anonymt. Lite blekt och intetsägande.

Lustigt nog blir en av de mest nötta låtarna, Getinghonung Provencale, en av skivans bästa stunder. Låten är väl sönderspelad men Jack gör en snabbare rätt larmig version som känns fräsch.

Annars är det Grimasch Om Morgonen, Elisabeth, Telegram För Fullmånen, Sjuttonde Balladen bland annat. I helt okej tolkningar men inget som direkt känns angeläget eller intressant.

Det blir inte så ofta jag tar upp aktuella folkmusikplattor. Men nu blir det tre stycken på en gång. Från skivbolaget Giga som i vanlig ordning är akademiskt gjorda med saklig faktabooklet.

Sonia Sahlström & Håkan Larsson
Glädjen
(Giga)

Sonia Sahlström är femte generationen i en känd spelmanssläkt där pappan Eric Sahlström är en av de mest kända nyckelharpisterna. Sonia spelar i första hand fiol men på några låtar också silverbasharpa.

Det är låtar från Uppland och Dalarna. Det är spelmanslåtar som har en inbyggd glädje.

Med Sonias fiol kompad av Håkan Larssons munspel svänger det ordentligt genom en rad snabba glädjefyllda låtar. Välkända Eklundapolskan av Viksta Lasse är en av de som höjer sig lite extra.

Ulrika Gunnarsson med Esbjörn Hazelius och Anders Löfberg

Trall
(Giga)

Trall. Att sjunga ordlöst. Snabbt. Med rösten som ett instrument. Det kan vara mäktigt att ta sig igenom en hel skiva med trall.

Ulrika Gunnarsson sjunger, förlåt trallar sig igenom 23 småländska sånger. Trallar ordlöst vad som annars skulle spelas av fiol.

Det är gott om nyanser, temposkiften, variationer i trallen och i en del av sångerna ställs rösten snyggt mot cittern och cello eller fiol. Det är livfullt och snyggt. En typ av genuin folkmusik som jag gillar skarpt.

Svante Lindqvist & Marcus Falck

Norrbottenslåtar, Svensk Folkmusik I Norrbotten
(Giga)

Detta är den av de tre Giga-skivorna jag är mest förtjust i.

Svante Lindqvist och Marcus Falck är två norrbottniska spelmän som spelat ihop sedan de var väldigt unga. Båda är medlemmar i välkända J.P. Nyströms. De spelar fiol och tramporgel vilket är en duokombination som är gammal och vanlig just i Norrbotten (och finska Österbotten).

Av all svensk folkmusik måste Norrbottenslåtar höra till det som jag lyssnat mest på genom åren, speciellt sedan 1970-talets proggera.

Här spelas det enbart traditionell norrbottnisk musik från tiden kring år 1900.

Den norrbottniska folkmusiken låter ofta modernare än andra områdens spelmanslåtar. Ett faktum som förstärks när de spelas med just fiol-tramporgel.

Det är glad och svängig musik som är lätt att ta till sig även för oss gillar musikgenren men inte är experter.

Tegelbrukssteppen är en pärla, oemotståndlig i sitt driv och sväng. Även Polka Efter Eklund och Jokkmokksvalsen är sådant som sticker ut lite extra på en skiva som är riktigt fin och bjuder på uppfriskande glädjefull och njutbar lyssning.