...och det här är bara början

Museichefen Klas Börjesson har gjort ett personligt urval ur de två senaste seklernas bildkonst och bjuder därmed på smakbitar som kan locka till egna fortsatta nerslag i konsthistorien.

Längst upp i det nya museet med det fina norrljuset strilande genom det sågtandade fönstertaket hänger verk av ett trettiotal av landets mer framträdande konstnärer. I utställningen finns verk ur Kalmar Konstmuseums egna samlingar och lån från Nationalmuseum och Moderna Museet.

- Perioden rymmer mycken romantik med både sublima, historiska och nationella förtecken, framhåller Klas Börjesson.

- Sådana återspeglingar hör till museets grundläggande uppgifter. Men många av utställningens konstnärer har också utgjort föremål för en romantiserad konstnärssyn - det ensamma och olyckliga geniet.

Dagens ambivalens

Klas Börjesson menar att det är intressant att betrakta dessa konstnärskap utifrån en samtida konstscen präglad av ambivalens i sitt förhållande till det personliga uttrycket, den konstnärliga traditionen, de stora berättelserna och marknadens krafter.

Det finns mycket att ta till sig och låta sig fascineras av i utställningen. Där finns till exempel en rad kvinnoporträtt, målade under sjuttio år och hämtade ur museets egna samlingar.

Själv fastnade jag direkt framför en mycket ljus, nästan genomskinlig målning av Tyra Lundgren.

En mycket stark målning är också Ernst Josephsons porträtt av konstnären Louise Breslau.

En målning av Lena Cronqvist gjord redan 1964 drar blickarna till sig. Det är en interiör från en slaktarbutik där blodet dryper och skinkor hänger på sina krokar.

Något att återvända til

På golvet ligger en skulptur av Dan Wolgers som förstorat en liten plastfigur och låtit det triviala bli konst, ett stort verk i brons som väcker många tankar om konstnärlig tradition och marknadens krafter.

Eva Löfdahls märkliga bord med bilringar kring fötterna är svår att gå förbi och Peter Fries landskap skimrar gåtfullt på väggen.

De konstnärer som finns med i utställningen är Karl Andersson, Ivan Aguéli, Richard Bergh, Dick Bengtsson, Otto G Carlsund, Lena Cronqvist, Siri Derkert, Per Ekström, Elias Erdtman, Sven Erixson, Carl Johan Fahlcrantz, Öyvind Fahlström, Peter Frie, Åke Göransson, Carl Fredrik Hill, Karl Isaksson, Ernst Josephson, Sven Ljungberg, Tyra Lundgren, Axel Karlgel, Nils Kreuger, Marcus Larsson, Karl Nordström, Vera Nilsson, Gustav Wilhelm Palm, Lennart Sjögren, Carl Wahlbom och Dan Wolgeers.

"Retro" är en utställning man gärna återvänder till.

Det vertikala huset

Hela museibyggnaden torde också bli en magnet som den som en gång kommit in i den lugna atmosfär som förmedlas av arkitekternas Bolle Tham och Martin Videgård Hansson skapelse gärna kommer tillbaka till.

Med ljus betong har arkitekterna format tydliga rum med egna kvaliteter och som tillsammans bildar en särpräglad behaglig miljö.

När arkitekttävlingen om det nya museet utlystes kom det in 300 förslag från arkitekter i sexton länder. Det var mycket få som byggde på vertikalen. Tahm och Videgård Hansson tog hem segern tävlingen med sin originella kub som vänder sig upp mot Stadsparkens trädkronor.

Ljuset varierar

- En utmaning var att göra något som står sig mot Sven Ivar Linds Byttan, en k-märkt och mycket känd byggnad, säger Martin Videgård Hansson.

- Vi fastnade för att ställa det vertikala mot Byttans horisontala struktur. Ett mål har också hela tiden varit att göra ett hus där ljuset varierar och där utställningsrummen kan användas på olika sätt. De kan vara helt öppna eller delas av i mindre rum.

- Vi arbetar överhvudtaget mycket med rumsuppfattning. Där ligger en kvalitet i sig.

Påtaglig entusiasm

- Alla byggnader har egentligen något av arkitekturen historia i sig. Som arkitekt har man ljus, väggar och golv att jobba med. Så har det ju alltid varit.

Bolle Tham och Martin Videgård Hansson ser kuben i Stadsparken som en helt avslutad byggnad. Någon utbyggnad av huset blir knappast aktuell.

Nu återstår alltså att se hur publiken tar emot det nya museet. Vid torsdagens pressvisning, där såväl rikstidningar som specialtidskrifter fanns representerade, var entusiasmen för huset högst påtaglig.