Täppas skriver om sitt nya liv

*Täppas Fogelberg

Trött, fet & 50

Lind & Co

"Fy fan, vad jag höll på att bli blind. En hel jävla bok hade jag skrivit om hur det är att långsamt mista synen men jag hade ändå inte fattat någonting", erkänner han.

Han var en mästare på att förtränga faktum. Samtidigt rasade hela hans sociala liv samman.

Den centrala lägenhet som han fått, tack vare sitt handikapp, miste han till sin dåvarande fru i samband med skilsmässan.

Själv tog han sin tillflykt till en liten snuskig skrivarlya i andra hand, ett råttbo med madrasser på golvet.

Missbrukare

"Jag orkade inte längre vara en ambassadör för bilden av mig själv som klurig, harmonisk och lite synskadad, fast på ett eget och skojigt sätt", konstaterar han.

Han drack och missbrukade tabletter, han hade ångest och kände sig värdelös. Enda ljuspunkten var att hans barn godtog honom som han var och fortsatte att komma till honom.

Efter en tid träffar han en kvinna som tydligt sätter gränser.

Han har också turen att träffa en psykiater som han godtar och känner ett genuint förtroende för.

Tillsammans med sin nya kvinna bosätter han sig på sommargården i Hälsingland och börjar ett nytt men inte okomplicerat liv.

Några av barnen bor i Stockholm och ska hämtas och lämnas där varannan helg, med hjälp av tåget.

Täppas Fogelberg har inte varit oomstridd som programledare för radioprogrammet Ring P1.

Han reagerade blixtsnabbt och inte alltid särskilt diplomatiskt mot människor som ringde och var rasistiska eller gnälliga. Men genom det förhållningssättet vann han också sympatier.

Godtar gubbrollen

Ibland har kritiken mot honom kommit från synskadade som ansett att han mer skulle engagera sig i deras frågor - och att han i alla sammanhang skulle framhålla att han var blind.

Han håller inte med, han vill inte att hans enda identitet ska vara att han är blind - och under lång tid ville han inte använda vit käpp, han kände sig istället fram med en hoprullad paraply.

När han fyller femtio händer det något. Han känner att han börjar godta rollen som gubbe och trivs bra med den.

Nykterist är han inte och han unnar sig en cigarett varje kväll men han sträcker stolt på sig, an änder sin vita käpp och känner att det inte är så dumt att befinna sig mitt i gubbvarat.

Täppas Fogelbergs bok är full av svart humor, av uppriktiga känslor och roliga kommentarer.

Man behöver inte vara trött och fet gubbe över 50 år för att tycka att den är mycket läsvärd.