Kolonist sedan 1954

Stugan, eller redskaps-skjulet - som det egentligen är - omfattar fyra och en halv kvadratmeter, så det är inget man bor i. Men bra om det regnar.

Där finns två stolar och ett bord, och precis innanför dörren en bänk med en gasolspis, där man kan koka den första tidigpotatisen. Det gör Sven Göran veckan före midsommar.

Vi går ut i landen. Tidigpotatisen satte han redan den 17 april. De största stånden är nu två decimeter höga, och har precis blivit kupade för första gången.

När Sven Göran som 24-åring blev kolonist på området, var det efter ett tips från brodern Lars Inge, som själv hade en lott intill. Han berättade att det fanns en lott ledig. Sven Göran tog den.

- Och det ångrar jag inte, säger han med eftertryck.

Växte upp på landet

Han växte upp på landet, i Almvik. Mamma och pappa odlade mycket, både grön-saker och potatis.

Vatten att vattna med fick de gå och hämta i ån och bära hem i kannor.

Det strävsamma arbetet var dock inget som avskräckte pojkarna, när de blev stora nog att bestämma själva.

Som nybliven kolonist var det sådant som gick att äta som Sven Göran var mest intresserad av.

Men med stigande ålder har han trappat ner på den delen. Blommorna har i stället blivit fler. De flesta är perenner. Sedan har han ökat på bredden mellan raderna...

Fortfarande sätter han dock potatis varje år, både den tidiga och den sena. Plus lite dill och persilja.

Sniglarna

Andra grönsaker köper han.

Något som bidragit till hans minskade lust att odla grönsaker är de små bruna odjuren. Mördarsniglarna alltså. De har varit ett gissel i fyra år nu, och han tror inte att de tänker försvinna.

- Vi plockar massor varje morgon.

Genom området går ett öppet dike. Det fungerar som barnkammare för småsniglarna och en sval och fuktig tillflyktsort för de stora.

Men nu ska det bli täckdike i stället. Sven Göran berättar att de ska lägga i rör och sedan grus ovanpå.

Själv klipper han itu sniglarna. Först lägger han dem i en plastpåse. Sedan klipper han.

Det är viktigt att inte lämna kvar sönderklippta sniglar ute, för då kommer snart deras släktingar och vänner och äter upp dem. Så gör nämligen sniglar. Och sedan växer de överlevande ännu fortare, eftersom det är protein de får i sig.

Sven Göran komposterar allt trädgårdsavfall från lotten, men slipper sniglar i komposten genom att alltid lägga ett lager jord överst. Därunder kryllar det av daggmaskar.

- Det är mina arbetskamrater, säger han.

Innan han lägger trädgårdsavfallet i komposten, klipper han sönder det i småbitar med en gammal häcksax. Det är för att det ska förmultna fortare.

Egentligen för stor

Egentligen tycker han att lotten, som är på 230 kvadratmeter, är för stor. Fast nu kommer han att ha den så länge han orkar.

Många lotter på området har annars delats till halvlotter på senare år. Totalt finns nu 27 lotter, varav 14 med stuga. Alla lediga lotter går snabbt åt. Sven Göran tror att det beror på att det är nära till stan och att det ligger vackert.

Kolonisterna på Kulbackens koloniområde är från 40 år och upp till en bit över 80. Ibland händer det att någon yngre tar över en lott, men de brukar bara bli kvar någon vår eller sommar. Sven Göran tror att de hellre köper sina grönsaker än odlar dem själva.

Han åker ut till sin lott nästan varje dag. Det är inte alltid han gör något. Ibland unnar han sig att bara sitta ner med kaffetermos och smörgås, lyssna på fåglarna och prata lite med sina grannar på området.

Fast entusiasmen mättas något allteftersom sommaren framskrider.

- Det är lika roligt att komma hit på våren, som det är att sluta på hösten, säger han och skrattar lite.

Efter några månaders frånvaro från ogränsrensandet och vattnandet, när vårsolen värmer, då väcks längtan att odla på nytt.