Wanjas kongressnonchalans

Kongressbeslut är nämligen demokratiskt fattade beslut av valda representanter för medlemmarna i den egna organisationen.

För den demokratiska arbetarrörelsen är därför kongressbeslut någonting fint och värdefullt, och någonting som de som står i organisationernas ledningar vanligen känner respekt och ödmjukhet för.

Ett kongressbeslut av stort värde fattades på LO-kongressen i somras.

Det var ett krav om det föreslagna EU-fördraget inte skulle godkännas av riksdagen med mindre än det fanns en svensk lagstiftning på plats som garanterade fackliga organisationers rätt att vidta stridsåtgärder.

Det var ett viktigt beslut, uppfordrande och klart samt en markering mot regeringen om att svensk fackföreningsrörelse inte kompromissar om grundläggande fackliga rättigheter.

I går hade LO:s Wanja Lundby Wedin tillsammans med Mona Sahlin en debattartikel på Svenska Dagbladets debattsida om det nya EU-fördraget. Det var välkommet.

Men i artikeln fanns inte LO:s kongresskrav med och inte heller agerar LO och partiets ledning i linje med detta.

Istället utgick ett påbud från det socialdemokratiska högkvarteret att LO-kongressens beslut hade fullföljts eftersom socialdemokraterna krävt att fördragsbehandlingen i riksdagen skulle skjutas fram i tiden, men förgäves.

Det innebär att dörren fortsatt är öppen för utländsk arbetskraft att komma till Sverige och konkurrera med läge löner och sämre arbetsvillkor. LO och socialdemokraterna hade kunnat protestera genom att säga nej till fördraget innan detta hot undanröjts, men väljer att istället skälla på regeringen - och i praktisk handling bryta mot LO:s eget kongressbeslut.

Det imponerar inte. Men framför allt är det inte utan man undrar vad LO ska med en ordförande till som inte följer den egna organisationens kongressbeslut?