– Chefen uppmanade oss

Åsa Rydhage, 42 år från Timmernabben, har tagit klivet och studerar på högskolan till ambulanssjuksköterska. Det blev ett ganska sent val för henne att studera.
– Jag jobbade på vårdcentralen i Mönsterås som undersköterska under elva år. En dag sa vår chef till oss att det inte finns någon framtid för undersköterskor på vårdcentralerna. "Ni behöver bli sjuksköterskor".

Började på Komvux

För Åsa innebar det att hon började på Komvux och kompletterade behörigheten.
– Det hade ju gått många år sedan jag studerade senast. Det gick trögt. Allt skulle också göras på datorn och den hade jag inte mycket erfarenhet av. Jag var som i en annan värld. Så här i efterhand kan jag tycka att det är ett under att jag har familjen kvar.
Åsa hade en plan att bli klar sjuksköterska det år hon skulle fylla 40. Men det gick bättre och hon blev klar tidigare. Det var under 2005 som studierna kommit så långt att hon blev sjuksköterska. Hon studerade då på distans vid Nova Högskolecenter i Oskarshamn.
– Utbildningen ägde rum i samarbete med högskolan i Kalmar.
Efter det har hon jobbat som sjuksköterska på akuten i Oskarshamn, men också som distriktssköterska i Mönsterås. Men framförallt har hon varit freelansare eller timanställd inom ambulansverksamheten i Kalmar och Oskarshamn.
Nu studerar hon igen för att för att få formell behörighet som ambulanssjuksköterska.
– I vårt län finns inget absolut krav på det för att få jobba i ambulans. Det gör det i de flesta andra län och kommer nog också här. Det handlar om en 60 poängsutbildning. Det är en jättebra och intressant utbildning, liksom jobbet. Nu går det också lättare än i början med studierna.
Åsa berättar att hon varit på praktik på förlossningen och att få vara med när barn föds fram ser hon som en speciell upplevelse.
– Det var så tårar kom ner för kinderna.
Praktiken på förlossningen ska ge kunskaper inför eventuella ambulansförlossningar. Hon berättar också om praktiken på narkosavdelningen. Vikten av fria luftvägar vid räddning är a och o.

Bearbetning

Även om hon stormtrivs med att jobba inom ambulansverksamheten bjuder det också på svåra stunder.
– Det är tufft. Vi vet aldrig till vad vi kommer till när larmet går och vi åker ut. Dåliga barn med oroliga anhöriga kräver lite extra. Anhöriga behöver ofta stöd och hjälp när någon nära insjuknar. Olyckor vet vi heller hur allvarliga de är förrän vi kommer dit.
Eftersom det är två som åker ut är det också bara de två som känner till vad de upplevt.
– Då är det jättebra att kunna prata av sig och bearbeta vad som hänt.
Åsa berättar att de flesta ambulanssjuksköterskor trivs bra och att det sällan är någon som säger upp sig.
Arbetspassen är ofta dygnslånga med vila under arbetstiden.
– Å andra sidan har vi långa ledigheter däremellan.
Åsa är gift med Mikael och de har barnen Mimmi, 19 år, och Moa, 14 år.
– Vi driver också Preemmacken vid E 22:an i Ålem. Men där hoppar jag inte in särskilt ofta.

Lyftprov

Åsa är nöjd med sitt vägval mitt i livet. Men det är också är fysiskt krävande att jobba på ambulans.
– Vi fick genomgå lyftprov. Det krävs en del när patienter ska bäras ut genom trånga utrymmen. Jag hoppas också kunna vara med många år till.
Hon är inte oskyldig när det gäller styrka. På Vattenpalatset i Mönsterås är hon gyminstruktör för spinning, styrka och boxning. Alltså träningsboxning. Det ger grunden för att orka med.
– Den dag det inte går att jobba med det här längre vill jag arbeta med barn, säger Åsa Rydhage.
Och då kanske hon får börja utbilda sig igen.

I "MITT I LIVET" levererar Östran/Nyheternas Janne Adeen avspänd läsning för dig som fortfarande har lust – och aptit på livet!

MITT I LIVET
Varje lördag – bara i ÖSTRAN/NYHETERNA

Vill du tipsa om något du tycker vi ska ta upp i Mitt i livet. Skicka ett mail!