Johan Beck-Friis ser Orfeusmyten som en träffande symbolisk beskrivning av sorgeprocessen. Förra veckan föreläste han på Byteatern.

Foto: Ulrika Bergström

Dödsriket tur och retur

Orfeus spelade sig ända ner i dödsriket där han fick löfte om att hämta hem sin älskade Eurydike.

Arkivfoto: PeO Larsson

MITT I LIVET

Sorgen och glädjen är systrar.
– Det är nödvändigt att kunna sörja för att känna glädje senare, berättade Johan Beck-Friis då han på Byteatern ledde en intressant vandring i Orfeus spår ner i dödsriket och tillbaka.

Orfeusmyten är mer aktuell än någonsin. Under hösten spelas “Orfeus – dödsriket tur och retur” på Byteatern.
Den kritikerrosade föreställningen vänder sig huvudsakligen till ungdomar i årskurs 9 på länets högstadieskolor. I samband med detta gästades Byteatern den 30 oktober av psykiatern och psykoanalytikern Johan Beck-Friis. Efter föreställning gav han en föreläsning i caféet.
Johan Beck-Friis gav 2005 ut boken ”När Orfeus vände sig om – en bok om depression och förlorad självaktning”.
Att avstå och att mista är del av människans villkor och något hon måste lära sig att leva med.

Mångtydig berättelse

När man diskuterar Orfeusmyten kan man ha i åtanke att myt kan betyda två olika saker: falsk föreställning, men också en mångtydig berättelse som inbjuder till olika tolkningar.
Sångaren Orfeus begav sig ner i dödsriket för att hämta hem sin älskade Eurydike. Med sin vackra sång lyckades Orfeus beveka dödsguden Hades. Han får ta med sig Eurydike tillbaka till livet, men på ett villkor. På vägen tillbaka får han inte vända sig om och se på henne. Men Orfeus klarar inte av att hålla sitt löfte. När han nått ljuset vänder han sig om, men det är för tidigt. Eurydike har inte hunnit lika långt.

Symbol för sorg

När Orfeus vänder sig om finns ingen där. Eurydike faller tillbaka ner i skuggornas rike.
– Orfeus var en ensam person, trots att han var en beundrad sångare, säger Johan Beck-Friis. Han var beroende av applåder.
När Eurydike dör får Orfeus sorg orimliga proportioner.
Beck-Friis ser Orfeus resa till dödsriket som en symbol för sorg. En nödvändig sorg, då han går djupt in i sig själv för att hämta hem det han förlorat. Men i och med att Orfeus vänder sig om övergår sorgen i depression.
– Han anklagar sig själv över misslyckandet. Skulden ställer sig i vägen för sorgen. Dramat slutar med att Orfeus går under, han slits i stycken.
Självförebråelser
Johan Beck-Friis menar att kärnan i en depression är förlusten av självaktningen.
Om Orfeus inte anklagat sig själv och förlorat sin självaktning så hade han kunnat sörja färdigt och gå vidare, utan att dras ner i depressionen.
– Det är nödvändigt att kunna sörja för att känna glädje senare, när sorgen har förlösts. Depressionen låser den verkliga förmågan till sorg och står därför i vägen också för den naturliga glädjen.

Janne Adeen

Måndag 10 november 2008 13:45

Kommentarer (0) »

Kommentera »

Tipsa en vän »

Är barnen på väg att flytta ut?
Eller har de redan dragit?
Har du levt en stor del av ditt liv med Bob Dylans "Forever Young" och Bryan Adams "Eighteen till I die"?
Kommer du ihåg vad du ville när du var 20 och känner att det dags att damma av de gamla drömmarna? Börja studera, ta tag i träningen, byta jobb, bli back-packer, ta upp en hobby, skaffa hund, spela golf eller börja med musik?

I så fall är du MITT I LIVET. Och i så fall är det här avdelningen just för dig.

I "MITT I LIVET" levererar Östran/Nyheternas Janne Adeen avspänd läsning för dig som fortfarande har lust – och aptit på livet!

MITT I LIVET
Varje lördag – bara i ÖSTRAN/NYHETERNA

Vill du tipsa om något du tycker vi ska ta upp i Mitt i livet. Skicka ett mail!