Personligt

Torsten Strömberg

MITT I LIVET

Alla springer på förtretligheter i livet. Det där som händer när du tappar mackan. Alltid smörsidan ned. 100 procent och statiskt helt omöjligt. För närvarande plågas jag av sådana problem.

Den inträffar varje dag vid bron över Emån på E 22:an. Där pågår arbeten med förbättringar. Halva vägbanan är avstängd och trafiken är ljusreglerad.
Varje gång jag kommer, vare sig från norr eller söder, lyser det rött. Jag misstänker att jag passerat cirka 25 arbetsdagar där. Det blir 50 passeringar. Vid ett tillfälle har det lyst grönt och jag har kunnat köra direkt.
Jag har försökt att belysa det här i min umgängeskrets och vi har tillsammans lyckats komma fram till att det lyser rött längre tid än grönt. Bron måste ju tömmas innan de börjar köra från andra hållet. Upp till två tredjedelar, generöst räknat, kan det alltså lysa rött. Men det förklarar inte sifferställningen 50 - 1. Det är bara två procent.
Min medåkare genom livet brukar säga att jag får rött för jag kör för fort. Hur hon får ihop den ekvationen har hon inte lyckats förklara. Vad jag förstår skulle det vara någon form av bestraffning i alla fall.
Under tisdagen denna vecka åkte jag av olika skäl kollektivt med KLT till jobbet. Tydligen står KLT i förbindelse med högre makter, alternativt Vägverket, för helt plötsligt var det grönt ljus när vi kom.
Jag vet inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Jag kände bara en inre tomhet och tillkortakommande när vi slapp stanna. Vi var dessutom redan fem minuter försenade.
Nu är ena halvan klar av broreparationen och de har börjat på andra halvan. Jag funderar nu på om min tur ska svänga. Blir det grönt ljus var gång? Det började med rödljus direkt. Tre passeringar och rött på alla.

I annonsen inför Mitt i Livet serien framträder jag med en så kallad offroadmc. Jag har nog en av de mest udda hobby som finns. Om den ens finns. Men bland det mest rogivande jag vet är att ge mig ut på mc:n och leta småvägar. Helst gamla ”kulturvägar” som varit bortglömda i decennier. För några veckor sedan hittade jag en sådan pärla ”in the middle of nowhere”.
Gamla flagnade M-skyltar från 1960-talet bevisade att det varit en trafikerad väg en gång i tiden. Nu verkade mest skogsmaskiner och traktorer åka där. Dyker en milsten upp vid sådana vägkanter brukar jag stanna och fundera en stund över tidens gång.

Leta småvägar blir det också ikväll på Öland. Jag ska då åka bilorientering på Öland i Motorhistoriska Sällskapets regi. Om inget hänger upp sig vill säga. Kaffekokarn med förstingsglas och lampa samt linjal, ska då vara nyputsade. Allt har varit undanplockat i minst 30 år. Jag undrar om lampan ens fungerar?
Om allt vill sig väl kan det komma en rapport i nästa vecka om, mörker, åksjuka, vilsenhet och svårtydda kartor.
Låt se nu hur var det nu om karta och verklighet skiljer sig åt. Vad är det då som gäller???

Björn Gustafsson

Måndag 29 september 2008 13:30

Kommentarer (0) »

Kommentera »

Tipsa en vän »

Är barnen på väg att flytta ut?
Eller har de redan dragit?
Har du levt en stor del av ditt liv med Bob Dylans "Forever Young" och Bryan Adams "Eighteen till I die"?
Kommer du ihåg vad du ville när du var 20 och känner att det dags att damma av de gamla drömmarna? Börja studera, ta tag i träningen, byta jobb, bli back-packer, ta upp en hobby, skaffa hund, spela golf eller börja med musik?

I så fall är du MITT I LIVET. Och i så fall är det här avdelningen just för dig.

I "MITT I LIVET" levererar Östran/Nyheternas Janne Adeen avspänd läsning för dig som fortfarande har lust – och aptit på livet!

MITT I LIVET
Varje lördag – bara i ÖSTRAN/NYHETERNA

Vill du tipsa om något du tycker vi ska ta upp i Mitt i livet. Skicka ett mail!