Personligt

Janne Adeen

MITT I LIVET

Fel brukar vara just fel.
Såklart är det så. Men ingenting är så enkelt som det kan verka.
Fel kan också vara rätt.

Ibland måste man göra tvärtom, ibland måste man göra det som andra anser vara fel. Det kan innebära att till synes givna förutsättningar ställs på huvudet.
Björn Borg fick gång på gång höra att man inte kunde bli världsstjärna om man körde med dubbelfattad backhand.
Jan Boklöv uppfann v-stilen och backhopparexpertis världen runt skrattade halvt ihjäl sig åt den löjlige svensken.
Stefan Holm vägrade lyssna på förståsigpåarna som sa att han var för kort för att bli bra, bättre och bäst i höjdhopp.

Borg, Boklöv och Holm blev utskällda. Och varför? Jo, för att de gjorde just exakt det som de var bra på och de gjorde det på sitt eget sätt. De var fräcka nog att inte lyssna på kritikerna, de självutnämnda experterna.
Och om man tar musiken som exempel så är de som flyttar fram gränserna inte alltid de mest fingerfärdiga utan i stället de som är mest nyfikna, rastlösa och ivriga att bryta ny mark. De vill inte bli fast någonstans utan är hela tiden på väg mot något nytt och oprövat. Som, åtminstone i vissa avseenden, stockkonservativ uppskattar jag nämnda artister väldigt mycket. De tvingar ju mig att ompröva, tvingar mig att försöka tänka nytt.
Sex Pistols bestod av tre mediokra musiker och en sångare som inte kunde sjunga. Men 1977, punkens år, var dåligt det nya bra. Det handlade inte om god smak, utan om att utmana det då gällande.
Symfonirock och rockoperor gjorde i mitten av 1970-talet sitt intåg så ingen kan säga annat att vi bad om punken. Den var exakt vad vi förtjänade.

Man bör inte ha för bråttom med att sätta sig till doms över det nya. Risken finns annars att historien avslöjar en. Per Hagman skrev en gång att allt nytt är bra tills motsatsen är bevisad, det ligger något i det.
Allt nytt föds ur en motreaktion. Jag är faktiskt så gammal att jag minns hur många på 1970-talet ondgjorde sig över ABBA, de var kommersiella – ett skällsord på den tiden, därtill begåvade och det fick avundsjukan att frodas. Abborna vågade utmana musikrörelsen.
Det är ganska hårt att som ABBA bära platåskor och sjunga om Napoleon just när 1970-talet är som rödast.
I dag intresserar sig kulturskribenter för ABBA, det gjorde de inte när jag var tonåring kan jag lova. För då var ABBA inte fina nog. En tidigare generation kulturskribenter lät idiotförklara Igor Stravinskij, när dennes banbrytande Våroffer första gången framfördes offentligt. Inga jämförelser i övrigt mellan ABBA och Stravinskij.
Men – vad lär vi oss av detta?
En sak: revolutionen ber aldrig om lov.

Janne Adeen

Måndag 10 november 2008 13:43

Kommentarer (0) »

Kommentera »

Tipsa en vän »

Är barnen på väg att flytta ut?
Eller har de redan dragit?
Har du levt en stor del av ditt liv med Bob Dylans "Forever Young" och Bryan Adams "Eighteen till I die"?
Kommer du ihåg vad du ville när du var 20 och känner att det dags att damma av de gamla drömmarna? Börja studera, ta tag i träningen, byta jobb, bli back-packer, ta upp en hobby, skaffa hund, spela golf eller börja med musik?

I så fall är du MITT I LIVET. Och i så fall är det här avdelningen just för dig.

I "MITT I LIVET" levererar Östran/Nyheternas Janne Adeen avspänd läsning för dig som fortfarande har lust – och aptit på livet!

MITT I LIVET
Varje lördag – bara i ÖSTRAN/NYHETERNA

Vill du tipsa om något du tycker vi ska ta upp i Mitt i livet. Skicka ett mail!