Allt började med Demokritos sisådär 450 år före vår tideräknings början. Han funderade ut att allt måste antingen vara tomhet eller bestå av mycket små elementarpartiklar som han valde att kalla atomer. Vilket på grekiska betyder odelbar.

Nu visade det sig ju långt senare att Demokritos faktiskt hade rätt. Frånsett det där med atomens odelbarhet.

Einstein dök upp och skänkte oss relativitetsteorin, Niels Bohr var den förste som använde kvantteorin när det gällde beskrivningen av atomer, Max Planck var den som kom med just kvantteorin och så fortsatte forskarna fundera, kalkylera och så kom den där aha-upplevelsen.

Första gången

1942 startades den första självunderhållande kedjereaktionen i en atomreaktor. Den tionde december i ett litet laboratorium under läktaren på Chicago Stadium. Bara en sån sak... Strålsäkerhetsmyndigheterna av i dag skulle säkert flyga i taket.

Mannen bakom världens första kärnreaktor var den italienskfödde forskaren Enrico Fermi.

Nu visade det sig också att kärnkraften kunde användas till annat. Den sjätte augusti 1945 fälldes den första atombomben över Hiroshima och några dagar senare rönte Nagasaki samma öde.

Vi vaknade till en ny värld och människan tog de första stegen mot världsrymden. Ingenting var längre som förut och människor fick lära sig vad kallt krig betyder. Samtidigt har ju allt det där faktiskt fört oss framåt. Vi lever i dag i en värld som bara beskrevs i science fiction-böcker för 20 år sedan och allt fler uppfattar kärnkraften som något som alltid funnits där.

Harrisburg

Men inget av de svenska kärnkraftverken byggdes över en natt. Den demokratiska processen var lång och omständig och när Harrisburgolyckan inträffade den 28 mars 1979 blev det liv i luckan hos svenska regeringen. De fick liksom byxångest när det gällde den vidare utbyggnaden av kärnkraft i landet.

Den fjärde april samma år blev kallad "den galna onsdagen" och de politiska partierna beslöt om en folkomröstning kring kärnkraften.

1980 hölls den. Slutresultatet blev ett beslut om att tillåta bygget av 12 reaktorer som skulle vara avvecklade till 2010.

Som bekant har tiden sedan länge suddat ut den målsättningen.

Knöligt namn

Men 1980 var också året när första sprängskottet för O III-bygget smälldes av och Clab började byggas.

Olle Gimstedt som sedan 1959 varit VD för AKK, Atomkraftkonsortiet, Krångede AB & Co avgick det här året. Fast nu var han vd för OKG AB. Det där med Krångede och så vidare befanns helt enkelt för knöligt och hur tusan presenterar man sig på en internationell scen med ett sådant namn?

Gimstedt skrev i alla fall historien som ligger tillgrund för det ni just nu läser.

Nu var Oskarshamn III inte den första reaktorn som byggdes på Simpevarpshalvön. Både ettan och tvåan kom ju före.

Första gången Simpevarp nämndes i kärnkraftsammanhang var 1958. Platsen ansågs lämplig.

Nionde maj 1959 lämnade man in en koncessionsansökan för Simpevarps atomkraftverk. 1960 beslutade regeringen om sagda koncession och sjunde juni 1966 gick första sprängsalvan. Utlöst av dåvarande landshövdingen Ivar Persson. 1969 får OKG tillstånd för Oskarshamn 2.

1972 invigs ettan av Gustav VI Adolf och O 2-bygget härjas av en storbrand.

Första infasningen

1974 kopplas Oskarshamn 2 in på nätet i oktober och tas i kommersiellt bruk i december samma år.

Den tredje mars 1985 fasas Oskarshamn 3 för första gången in på nätet och den 27 maj samma år uppnås full effekt, 1050 MW. I augusti är O 3:an i kommersiell drift.

Vad som hänt sedan dess är nutidshistoria. Folkomröstningens resultat och beslut har så sakteliga vittrat bort och försvunnit.

Nu är det inte längre tal om avveckling, snarare handlar det i dag om utveckling.

Lokala profiler

OKG moderniserar reaktorerna och kan klämma ut lite mer effekt och nya kärnkraftverk får numera planeras.

Och så får vi inte glömma de lokala profilerna i sammanhanget, kommunalrådet Nisse Falk som från början var positiv till kärnkraftsetableringen.

Kanslichefen Torsten Karlsson som fixade de praktiska delarna av samarbetet mellan OKG och kommunen. Samt kommunalrådet Bengt Christersson som tog klar ställning för OKG.

De tre reaktorerna på Simpevarpshalvön puttrar vidare. Runt hörnet väntar nya energislag. Som fusionskraft.

Torbjörn Byman

FAKTA/Atomläran

Demokritos får ofta äran för att ha grundat atomläran, trots att det är hans lärare Leukippos som är den egentliga teorins skapare. Demokritos menade att allt i universum består av antingen tomhet eller mycket små elementarpartiklar som han kallade atomer (vilket betyder "odelbar").

Dessa rör sig slumpmässigt i kosmos, kolliderar då och då och klungar ihop sig till fasta kroppar. Allt kan förklaras genom atomernas rörelser, inklusive den levande kroppen och människans själsliv.

Genom att tillåta både tomhet, rörelse och oföränderlighet (atomernas odelbara natur) kunde Demokritos lösa de paradoxer angående rörelse och utveckling som Parmenides stått för, vilka lett honom till att förneka den empiriska verklighetens giltighet och våra sinnens pålitlighet.

Demokritos hävdade att universum var oändligt och evigt och innehöll oändligt många atomer.

Han var även den förste kände filosof som insåg att det himlafenomen som kallas Vintergatan består av ljus från avlägsna stjärnor.

Andra filosofer, senare även Aristoteles, hade invändningar mot detta.

Demokritos menade dessutom att kosmos innehåller ett otal världar, av vilka vissa är bebodda. Epikuros härledde sin etiska filosofi ur atomläran.

Vissa källor hävdar att Demokritos mot slutet på sitt liv blev vrickad, han drog sig undan för att kunna ägna sig åt försök att framställa de vises sten. Han lyckades inte.