På ett djupare plan sker ideologiska skiften i politiken mer sällan och just nu är vi inne i ett sådant skifte åt vänster. Det menar Daniel Lind i Financial Times, där han skisserar de senaste 80 årens politiska positioneringar som att vänstern var mitten i det politiska fältet från mitten av 1930-talet till 1968, för att under perioden 1970 till 2004 ha en kraftfull högerdominans inom politik och ekonomi. Just nu är vi alltså inne i ett sådant perspektivskifte i USA och Europa, där det dominerande tänkandet i politiken kantrat åt vänster. Idag menar Lind att mittenpositionen i USA är en liberal välfärdsliberalism, som märks i det starka stödet för demokraternas president Obama. Orsaken, menar Lind, är globaliseringen. Helt enkelt för att skydda globaliseringen måste välfärdsstaterna förstärka sina skyddsnät. I tider då arbetstillfällen och tryggheten utmanas, ökar stödet för ett starkt samhälle, offentliga insatser och vänstervärderingar. Nyliberalismen gick segrande över världen, men nu ser människor dess baksida. Nyliberalismens långa skördetid är alltså för ögonblicket förbi.

Det var ett väldigt kattrakande kring att Sverige blivit ordförandeland i EU. Så märkvärdigt är det väl inte. Värst av alla var förstås Maud Olofsson som i Almedalen förklarade "jag ska leda Europa". Är Europa underrättat?

*Börjar svenska folket tröttna på alliansregering-ens passivitet mot den snabbt stigande arbetslösheten?

Mona Sahlin gav sig inte in på någon särskild förklaring i sitt tal i Almedalen på onsdagskvällen varför är det så viktigt att fler jobbar efter 65 år. Opinionsundersökningar har konstaterat att intresset idag bland pensionärer att fortsätta att arbeta inte är särskilt stort, men Mona Sahlin trodde att opinionen kan vändas om alla får klart för sig hur viktigt det är.

*Högerdominansen och paranoian tar sig alltmer tydliga uttryck. Under Mona Sahlins tal i onsdags gick "de själva runt på gatorna", och delade flygblad om ett nytt viktigt maktredskap: Orgopedia The transparent encyclopaedia. Under hoppingivande parollen "glöm Facebook, Youtube och Twitter", uppmanas vi medborgare att i sanning ansluta oss till "Almedalsandan på Internet". Fy vad hemskt tänker jag och läser vidare att Orgopedia "är ett uppslagsverk grundat av Högerns pressförening och baserat på s.k. wikiteknik". Okej, tänker en rö-dåre. Varför använder de inte Wikipedia, där alla kan fritt lägga in sina uppgifter?

"Om jag hade varit lite yngre än jag är nu och hade sett det här komma, det här tuffare tiderna hade jag nog satt mig i skolbänken nu för att utnyttja de här lite sämre tiderna till att läsa upp min gymnasiekompetens."

Försäkringskassan verkar ha en hel del att förklara för Justitieombudsmannen (JO) som ska utreda kassans ansvar för att en 60-årig synskadad ölänning står på ruinens brant efter att ha vägrats sjukpenning i två år, som Östran berättade om häromdagen. Det är den välkända men varje gång lika trista historien om en myndighet utan empati som misstror sjuka människor och nonchalerar dem på ett sätt som bara kan upplevas som upprörande. Många sjuka blir förtvivlade och i folkmun heter myndigheten numera Förnedringskassan. Händelserna som lett fram till den 60-årige ölänningens JO-anmälan är inget litet misstag som kan förklaras bort som enskilt slarv. Det är en långdragen historia om papper som kommer bort, strul med läkarintyg och kassans ständigt nonchalanta bemötande. Det är en närmast Kafka-liknande mardröm att bli misstrodd som sjuk.

Den klassiska socialdemokratiska valaffischen från 1950-talet med texten "Fattig men begåvad", och kravet på utbildning för alla, hade en stiliserad bild på en ung man. Att han var förvillande lik en tonårig Ingvar Carlsson var säkert en tillfällighet. Men ändå.

*Vid den tionde applåden slutade vi räkna. Mona Sahlin ägnade det mesta av sin tid till att kritisera regeringens passivitet och måla tydligare streck i det rödgröna bygget. Mest patos visade hon när hon talade om dem som nu offras när krisen rullar in. Om Yvonne som är ensamstående mamma och inte får pengarna att räcka. Mona Sahlin var denna kväll både folktalare och statsministerlik, som någon sa bakom mig i publikhavet, som var stort denna kväll, störst i årets politikerdal.

Var börjar och slutar en rörelse? Tanken slår mig när jag promenerar omkring i gränderna i den medeltida stadskärnan, medan några lobbyister med svettiga överkroppar och en facklig chefsekonom i shorts snubblar förbi med mjukglass.