annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 090702 01:24. Uppdaterad 090702 08:18.
Den klassiska socialdemokratiska valaffischen från 1950-talet med texten "Fattig men begåvad", och kravet på utbildning för alla, hade en stiliserad bild på en ung man. Att han var förvillande lik en tonårig Ingvar Carlsson var säkert en tillfällighet. Men ändå.
Ingvar Carlsson, Thage G Peterson, Gertrud Sigurdsen, Bert Lundin, Anna-Greta Leijon och Kjell-Olof Feldt.
Listan skulle kunna göras lång över de första svenska arbetarbarnen som fick utbildning - endera på universiteten, i ABF eller på Brunnsvik.
Med en unik kombination av klasskänsla i ryggmärgen och förvärvad bildning kom Carlssons generation socialdemokrater att dominera svensk politik under decennier. De tog över partiet och facket och till slut styrde de Sverige. De byggde landet.
Deras resa är värd att studera - inte av nostagiska skäl, utan tvärtom för att förbereda dagens socialdemokrati för framtiden. Ty vet man inte varifrån man kommer är det svårt att förstå vart man ska.
Historien om Sveriges socialdemokratiska arbetareparti är historien om koalitionen mellan klasskänsla och bildning. Partiet lyckades attrahera breda samhällsgrupper - från arbetarklass till intellektuella, från landsbygd till storstad. I val efter val vann socialdemokraterna väljarnas förtroende. Få andra demokratiska politiska partier i världen kan stoltsera med en sådan framgångssaga.
Hur är socialdemokratins
läge i dag? Tro mig, opinionsundersökningarna ger föga vägledning. De ska tas med en stor nypa salt - särskilt i mellanvalsperioder. Då har väljarna annat att tänka på än hur de ska rösta i nästa val. Mycket kommer att hända på vägen till nästa års val.
I vinter kommer arbetslösheten att stiga till tvåsiffriga nivåer. Många familjer kommer brutalt att få uppleva finanskrisens effekter i den egna vardagen. Den politiska kartan kommer att ritas om i takt med att den ekonomiska terrängen förändras. Det finns goda skäl att tro att stödet för regeringen kommer att erodera i takt med att arbetslösheten stiger månad för månad.
Ändå finns det skäl att höja ett varningens finger: Väljarna kommer inte att återvända till socialdemokratin med någon slags automatik när finanskrisen slår till runt köksborden. Väljarna är rationella och eftertänksamma. De vet att orsakerna till hur och varför krisen har uppkommit är komplicerade. I centrum kommer vi att finna förmåga och trovärdighet att hantera krisen - för såväl regeringen som oppositionen. Det blir en lång valrörelse i krisens tecken.
Framåt våren nästa år
kommer regeringen att börja tala om vändpunkter i ekonomin. "Det går åt rätt håll", kommer budskapet att vara när arbetslösheten sjunker med någon tiondel från tolv procent. Oppositionen, å sin sida, kommer att mana på regeringen att göra mer: "Sällan har så få gjort så lite för så många arbetslösa".
Socialdemokraterna har goda förutsättningar att vinna matchen mot den borgerliga regeringen. Men för att det ska lyckas krävs mer än slagkraftiga argument och konkreta förslag. Partiet måste analysera sitt läge eftertänksamt och ödmjukt, och lära av historien.
I dag läcker det så att säga ur socialdemokratins bägge ändar - människor som känner sig marginaliserade tycker inte att vi talar deras språk, och intellektuella/urbana anser inte att vår berättelse är attraktiv nog. Det knakar i koalitionen mellan klasskänsla och bildning.
Det som band samman det fyrtioprocentiga socialdemokratiska partiet - från intellektuella till industriarbetare, från Sollentuna till Sorsele - var en gemensam övertygelse att utveckling är jämlikhetens förutsättning, och jämlikhet utvecklingens drivkraft. Ur den insikten formades en konkret, progressiv politik som utjämnade skillnader. Socialdemokratin stod upp för jämlikheten i praktisk politisk handling.
Jag är övertygad om att vägen tillbaka till fyrtio procent är möjlig för socialdemokratin. Men då gäller det att inte bara studera den senaste kampanjtekniken från USA. Mycket viktigare är att lära av partiets egen historia - att klasskänsla och bildning i kombination är socialdemokratins adelsmärke.
Vem vet - kanske nästa års socialdemokratiska valaffischer blir lika djärva som 1950-talets?
Pär Nuder (S)
Ledamot verkställande utskottet
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme