annonsutrymme
annonsutrymme
Redan i regering?Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 100208 08:09.
Vi skriver den 19 augusti 1994. Det är en knapp månad kvar till valet. På det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm kliver tre personer in på en välbesökt presskonferens.
Det är Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson.
Mot bakgrund av den misslyckade regeringen Bildt finns det en förväntan i luften som nästan går att ta på.
Stämningen är allvarlig, nästan högtidlig. Flera TV-kanaler sänder direkt, kameror smattrar och pennorna raspar på anteckningsblocken när Carlsson och Sahlin presenterar det stora partiets valmanifest.
Sedan är det dags för Göran Persson.
Partiets ekonomiske talesman ställer sig i talarstolen, talar myndigt och långsamt när han lägger fram Socialdemokraternas stora plan för att sanera de under Anne Wibble sönderkörda offentliga finanserna. Det Perssonska programmet innebär budgetförstärkningar om hisnande 61 miljarder kronor.
På kvällen intervjuas den tilltänkte statsministern Ingvar Carlsson i CNN som om han redan vore statsminister.
Vad svenska folketbevittnade denna eftermiddag var någonting mycket märkligt, nämligen hur en opposition som genom ett trollslag förvandlades till regering. Plötsligt var det socialdemokraterna som alla krävde svar av.
Varje förslag, varje uttalande, varje utspel behandlades i medierna som om det redan var klart att genomföras.
Bland annat ställdes Mona Sahlin till svars - i vad som kallades för en "Mosa-Mona"-kampanj - för idén om att införa en karensdag vid vård av sjukt barn.
Ingen brydde sig längre om den verkliga regeringen. Carl Bildt började låta som en oppositionspolitiker som slapp ta ansvar och bara gick på attack.
Närmare en mental statskupp har vi nog aldrig varit i Sverige.
Man skulle samtidigt kunna säga att det var en investering från Socialdemokraternas sida. Klarspråket inskärpte allvaret. Väljarna visste vad som skulle göras efter valet.
Men man kan också konstatera att från den dagen och hela vägen fram till valdagen tappade socialdemokraterna den ena procenten efter den andra i opinionsmätningarna. Partiet gick från en trygg egen majoritet till 45,2 procent, men lyckades till sist ändå vinna och fick regera.
Vad vi ser i svenskpolitik i dag, alldeles just denna vinter, är någonting liknande - om än inte lika dramatiskt och omvälvande.
Vi ser en opposition som i kraft av höga opinionssiffror håller på att bli regering och av alla behandlas som om den vore regering. Varje förslag granskas och kommenteras och alla utgår ifrån att det är så här det kommer att bli.
Utrymmet för partiernas egen profilering inom ramen för det rödgröna samarbetet tycks vara minimalt.
Vid minsta lilla skillnad mellan partierna talas det om sprickor och oenighet.
Partierna gör knappt heller några ansatser till att vilja odla sina särarter.
Vi ser samtidigt en regering som har gått i opposition i den meningen att den gör som en opposition brukar göra - lovar hej vilt för att vinna valet.
Den gångna helgen har närmast varit en orgie i högtflygande löften om skattesänkningar för pensionärer, momssänkning, lägre arbetsgivaravgifter, förändringar i lagen om anställningsskydd, IT som hushållsnära tjänst och så vidare.
Det spretar åt alla håll och ingen verkar ta ansvar för helheten. Partiprofileringen är i full gång. Få verkar ta den borgerliga utspelskarusellen på riktigt allvar, eftersom ingen verkar tro att det som lovas kommer att bli verklighet.
Få ställer sålunda de borgerliga till svars på riktigt allvar, trots att det är de som egentligen styr och bär ansvaret.
Vi håller alltså, bara ett drygt halvår innan valet, på att få ombytta roller i svensk politik. Oppositionen agerar som en regering och regeringen som en opposition. Det börjar likna några sensommarveckor år 1994.
Men kommer det att påverka opinionen på samma sätt nu som då?
Få beslut har skapat sådan misstro inom svensk Miljöpartiet som detta partis uppgörelse med högern år 2001 om att arbetsgivare i mindre företag fritt kan undanta två personer från regeln om sist-in-först-ut vid uppsägning.
*Räkenskapens dag för våra riksdagspolitiker inträffar, som alltid, på valdagen. I helgen är det emellertid dags för en svår vandring för åtskilliga av dem när PRO-distriktet på sitt årsmöte i Oskarshamn, med ordförande Bengt Kronblad i spetsen, ämnar ställa dem till svars.
*Det rapporterades i förra veckan att de fyra borgerliga partierna i Kalmar ska ingå en allians inte bara med sig själva utan också med de borgerliga partierna i Växjö och Karlskrona.
Allians för Sverige bedriver en bostadspolitik som syftar till att den enskilde ska kunna välja en boendeform som passar under livets olika skeenden.
Sex månader före riksdagsvalet ser de rödgröna ut att stabilisera sitt försprång till ca 5 procent eller 300 000 röster, vilket mätts upp av både Sifo och Skop nu i mars. I månadens Sifo blev resultatet 50,2 procent mot 45,2 procent för regeringspartierna. Man kan alltså notera att den uppumpade högerkampanjen för pigavdraget inte fått något omedelbart genomslag i opinionen.
Det kommer att dröja länge innan dimmorna kring det irakiska parlamentsvalet den 7 mars skingrats och man kan se åt vilket håll landet rör sig.
* Det var ovanligt kraftfullt och kategoriskt ordval i de svar som industrifacken i går vid lunchtid lämnade på medlarens bud i avtalsförhandlingarna.
Det gäller att hålla reda på hur det ligger till, så att inte tungan slinter. I en artikelserie i pigga SvD, som är lika altert på nyhetsplats som den är tråkigt förutsägbar på ledarplats, om de ungas stora arbetslöshet, framgick det häromdagen att det finns 100 000 ungdomar som varken går i skolan, arbetar eller söker arbete.
En slutsats av debatten om pigavdraget visar att vi har alldeles för lättlurade politiker som går på vilka fantasier som helst.
* Det kan diskuteras om det var ett korrekt beslut av den svenska riksdagen att beteckna de turkiska massakrerna 1915 på armenier m fl som ett folkmord, eftersom folkmordskonventionen kom till först 1948 som en reaktion mot Förintelsen. Fyra fronderande borgare i den svenska riksdagen röstade med den rödgröna oppositionen och regeringen led därmed ett nederlag. Det beklagades av de diplomatiska smokinglirarna med Carl Bildt i spetsen som inte vill bli störda i sina ceremoniella ritualer, men han står inte över riksdagen om han inbillar sig det.
Härom natten delades de amerikanska Oscarsstatyetterna ut till kvinnor och män som förtjänat dessa för insatser inom filmens värld. På min egen politiska Oscarsgala meddelas här några egna vinnare…
Ingen kan den senaste tiden ha undgått att den nyliberalt högprofilerade riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) har skaffat sig ett alter ego - Ursula - som rör sig vant på Stockholms ångande heta inneställen.
Både Svenskt Näringsliv och Arbetsförmedlingen andades en försiktig optimism i sina rapporter som kom på torsdagen. Ovissheten är förvisso stor inför framtiden. Detta på grund av risken för att den finansiella oron ska förvärras genom att flera länder i vår omvärld dras med ökande statskulder, vilket leder till att räntorna stiger snabbare.
* Miljöminister Andreas Carlgren (C) meddelar i ett pressmeddelande att regeringen deltar i den så kallade Earth Hour 27 mars.
Om 193 dagar kan det vara slut. Jag vet hur det känns. Då måste du börja ta in att ni förlorat valet.
Man kan tycka att den svenske konstnären Lars Vilks inte är någon konstnär i den yttersta världseliten och att hans tecknade rondellhund egentligen är en rätt medioker skapelse.
*Initierade rapporter från avtalsförhandlingarna på industrisidan gör gällande att arbetsgivarna nu har släppt sitt orealistiska nollbud när det gäller generella löneökningar.
FN ska genom fredsfrämjande insatser skydda civilbefolkningen i krig och konflikter. Trots det har återkommande rapporter under 2000-talet talat om FN-anställda som har begått sexuella övergrepp mot kvinnor och barn i konflikthärdar.
För både politiker, banker och allmänhet finns det anledning att vara bekymmersamt vaksamma inför utvecklingen på bostads- och bolånemarknaden.
*Socialdemokraterna lät under tisdagen meddela att de ämnar starta en kampanj mot den så kallade pensionärsskatten. Flera av partiets veteraner ska engageras i kampen mot denna diskriminerande del av skattesystemet.
*Enligt en opinionsmätning från Novus Opinion, som gjorts de senaste dagarna, är det bara en endaste procent av väljarna som tycker att avdraget för hushållsnära tjänster är valets viktigaste fråga.
Jag har mött åsikten att Miljöpartiets ambitioner för snabbare tågförbindelser inte skulle gynna Kalmar eftersom vi befinner oss i den typ av landsort som inte nås av någon storstadsregion. Att med Kalmars förutsättningar sträva efter färre inrikesflyg betraktas som ett skämt. Med vår skruttiga räls skulle vi aldrig kunna göra flyget onödigt.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Semestervikarier
Sök i webbsidan
annonsutrymme