annonsutrymme
annonsutrymme
Redan i regering?Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 100208 08:09.
Vi skriver den 19 augusti 1994. Det är en knapp månad kvar till valet. På det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm kliver tre personer in på en välbesökt presskonferens.
Det är Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson.
Mot bakgrund av den misslyckade regeringen Bildt finns det en förväntan i luften som nästan går att ta på.
Stämningen är allvarlig, nästan högtidlig. Flera TV-kanaler sänder direkt, kameror smattrar och pennorna raspar på anteckningsblocken när Carlsson och Sahlin presenterar det stora partiets valmanifest.
Sedan är det dags för Göran Persson.
Partiets ekonomiske talesman ställer sig i talarstolen, talar myndigt och långsamt när han lägger fram Socialdemokraternas stora plan för att sanera de under Anne Wibble sönderkörda offentliga finanserna. Det Perssonska programmet innebär budgetförstärkningar om hisnande 61 miljarder kronor.
På kvällen intervjuas den tilltänkte statsministern Ingvar Carlsson i CNN som om han redan vore statsminister.
Vad svenska folketbevittnade denna eftermiddag var någonting mycket märkligt, nämligen hur en opposition som genom ett trollslag förvandlades till regering. Plötsligt var det socialdemokraterna som alla krävde svar av.
Varje förslag, varje uttalande, varje utspel behandlades i medierna som om det redan var klart att genomföras.
Bland annat ställdes Mona Sahlin till svars - i vad som kallades för en "Mosa-Mona"-kampanj - för idén om att införa en karensdag vid vård av sjukt barn.
Ingen brydde sig längre om den verkliga regeringen. Carl Bildt började låta som en oppositionspolitiker som slapp ta ansvar och bara gick på attack.
Närmare en mental statskupp har vi nog aldrig varit i Sverige.
Man skulle samtidigt kunna säga att det var en investering från Socialdemokraternas sida. Klarspråket inskärpte allvaret. Väljarna visste vad som skulle göras efter valet.
Men man kan också konstatera att från den dagen och hela vägen fram till valdagen tappade socialdemokraterna den ena procenten efter den andra i opinionsmätningarna. Partiet gick från en trygg egen majoritet till 45,2 procent, men lyckades till sist ändå vinna och fick regera.
Vad vi ser i svenskpolitik i dag, alldeles just denna vinter, är någonting liknande - om än inte lika dramatiskt och omvälvande.
Vi ser en opposition som i kraft av höga opinionssiffror håller på att bli regering och av alla behandlas som om den vore regering. Varje förslag granskas och kommenteras och alla utgår ifrån att det är så här det kommer att bli.
Utrymmet för partiernas egen profilering inom ramen för det rödgröna samarbetet tycks vara minimalt.
Vid minsta lilla skillnad mellan partierna talas det om sprickor och oenighet.
Partierna gör knappt heller några ansatser till att vilja odla sina särarter.
Vi ser samtidigt en regering som har gått i opposition i den meningen att den gör som en opposition brukar göra - lovar hej vilt för att vinna valet.
Den gångna helgen har närmast varit en orgie i högtflygande löften om skattesänkningar för pensionärer, momssänkning, lägre arbetsgivaravgifter, förändringar i lagen om anställningsskydd, IT som hushållsnära tjänst och så vidare.
Det spretar åt alla håll och ingen verkar ta ansvar för helheten. Partiprofileringen är i full gång. Få verkar ta den borgerliga utspelskarusellen på riktigt allvar, eftersom ingen verkar tro att det som lovas kommer att bli verklighet.
Få ställer sålunda de borgerliga till svars på riktigt allvar, trots att det är de som egentligen styr och bär ansvaret.
Vi håller alltså, bara ett drygt halvår innan valet, på att få ombytta roller i svensk politik. Oppositionen agerar som en regering och regeringen som en opposition. Det börjar likna några sensommarveckor år 1994.
Men kommer det att påverka opinionen på samma sätt nu som då?
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme