annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 070613 03:02.
Signalerna har funnits ett tag och på tisdagen kom beskedet. Moderaterna säger nej till tanken på de storregioner som Ansvarskommittén under ledning av landshövding Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för moderata Svenska Dagbladet, föreslagit. I en delvis motsägelsefull artikel på DN Debatt avvisar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann tanken på en regionindelning uppifrån - en enhetslösning. Samtidigt pläderar han för frivilliga överenskommelser om regionala samarbeten och att försöksregionerna Skåne och Västra Götaland ska permanentas. Så kan man formulera ett nej och ett ja samtidigt.
Vill man vara välvilligt inställd går det att tolka moderaterna som att de inte har några problem om flera län gemensamt bestämmer sig för att bilda en storregion. Är man mer misstänksam är det ett tydligt nej till att fler får följa efter Skåne och Västra Götaland. För "samarbete" är trots allt inte det samma som en formell regionbildning med ett direktvalt regionfullmäktige med ansvar för sjukvård, infrastruktur, regional arbetsmarknadspolitik och utbildning, som regionivrarna helst vill se. I så fall kan moderaterna inte tolkas på annat sätt än att de står fast vid den nuvarande enhetsstaten med sin grund i Axel Oxenstiernas länsindelning av landet på 1600-talet. Konservatism i all sin prydnad.
I valet förraåret var det knäpptyst om allt som handlade om den svegforska utredningen. Anbefallt av utredaren själv. Tanken var att det i praktiken revolutionerande förslaget om att bryta ner en indelning vi haft i århundraden skulle presenteras strax efter valet och vara klappat och klart före nästa gång vi går till valurnorna. Medborgarna skulle inte ha en chans att säga bu eller bä utan snällt få acceptera fullbordat faktum.
Därav mycket agerande i det tysta. Moderatfästet Halland har exempelvis satsat stora pengar för att lobba mot Ansvarskommitténs förslag. Man vill varken beblanda sig med invandringsproblemen i Skåne eller glesbygdsområdena i det inre av Småland. De satsade skattemiljonerna betalade sig uppenbarligen i moderaternas framkrystade besked.
Även om detsvegforska förslaget nu i praktiken kan dödförklaras får det inte gälla tanken att bygga större slagkraftigare regioner utifrån just de regionala förutsättningar som finns i varje geografiskt område. Schlingmanns opus på DN Debatt och den handlingsförlamning som lär drabba regeringen kanske är det gyllene tillfälle lokala och regionala politiker behöver för att återta initiativet.
I vårt eget län har förslaget om ett Sydostlän - Kalmar, Blekinge och Kronoberg - hamnat i skuggan av de kartbilder som ansvarskommittén presenterat där vårt län antingen skulle ingå i en Smålandsregion, ett Östra Götaland eller en Sydsvensk region med nuvarande Skåne som bas. I samtliga dessa fall skulle nuvarande Kalmar län ohjälpligt hamna i periferin.
Den geografiskt intressanta triangeln med hörnen i Kalmar, Karlskrona och Växjö, som regionbas, måste prövas. Lika självklart är att norra länets känsla av tillhörighet norrut måste bejakas. I det vakuum som blir följden av moderaternas besked finns en möjlighet att agera.
Ta chansen. Nu.
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme