annonsutrymme
annonsutrymme
Mona Sahlin har insett problemet och har börjat tala om saken. Svenskarna måste arbeta längre för att klara sina åtaganden.foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090703 01:28.
Mona Sahlin gav sig inte in på någon särskild förklaring i sitt tal i Almedalen på onsdagskvällen varför är det så viktigt att fler jobbar efter 65 år. Opinionsundersökningar har konstaterat att intresset idag bland pensionärer att fortsätta att arbeta inte är särskilt stort, men Mona Sahlin trodde att opinionen kan vändas om alla får klart för sig hur viktigt det är.
Frågan är väl hur mycket eller hur litet detta skulle göra för att samhället ska klara framtidens utmaningar. Det räcker inte med att 100 000 fler jobbar efter pensionen. Det är faktiskt bara som att gå som katten runt het gröt.
Sverige kommer attfå stora bekymmer om några decennier. Den arbetande befolkningen kommer att minska fram till 2030. En del påstår med så mycket som 10 procent. Antalet pensionärer blir allt fler med den kraftigaste ökningen i de högsta åldrarna. Det är glädjande att fler och fler får en längre ålderdom, men det ställer krav på förändringar om samhällsekonomin ska fortsätta vara under kontroll. Blir det färre förvärvsarbetande betyder det att den gemensamma kakan växer långsammare och det innebär stagnerande eller rent av sjunkande skatteintäkter.
Till viss delkan detta motverkas om fler jobbar längre eller att ungdomar börjar arbeta tidigare, vilket dock med dagens utbildningskrav ter sig helt orealistiskt. De med manschettyrken och intellektuella arbeten är normalt sett inte utslitna vid 65 år. Frågan är väl om de ens är utarbetade vid 67 år. Den övre gränsen kunde gott tas bort. 100 000 65-74-åringar arbetar idag. Däremot kan man inte generellt höja pensionsåldern. Man ska inte räkna med att arbetare med tunga lyft och annat fysiskt hårt arbete inom t ex sjukvården ens kan hålla på till 65 år.
Detta s k demografiska problem att skatteintäkterna framöver sjunker samtidigt som fler blir äldre, vilket betyder en större belastning på äldrevården och sjukvården har det snackats om hur länge som helst, men ingen har hittills velat ta tag i det. Det är naturligtvis ingen särskilt populär fråga att ställa om vi framöver kommer att klara samhällets åtaganden på dagens nivå. Om vi måste prioritera vad ska vi då ta bort? Det här har politikerna haft klart för sig i 20 år, men det är en het potatis. Socialdemokraterna kan inte komma ifrån sitt ansvar och Alliansregeringen har flera gånger sagt att man ska ge direktiv till en utredning, men det har inte hänt någonting.
Samhällets två storaåtaganden är socialförsäkringarna och verksamheten i kommuner och landsting. De svarar för 80 procent av de offentliga utgifterna. Ska det prioriteras, så är det omöjligt att undanta dessa. Det kommer då från högerhåll säkert som amen i kyrkan att sägas att vi måste satsa på kärnverksamheten i form av vård, skola och omsorg. Men sanningen är den att kommunernas och landstingens utgifter till 90 procent går just dit. Detta känner bara tre procent av befolkningen till enligt en Synovate-undersökning. De flesta svenskar tror att mindre än hälften av kommunernas och landstingens kostnader går till vård, skola och omsorg. Informationen om att nästan alla skattepengarna går till kärnverksamheten borde kunna vara bättre.
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme