annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 090702 01:24.
Försäkringskassan verkar ha en hel del att förklara för Justitieombudsmannen (JO) som ska utreda kassans ansvar för att en 60-årig synskadad ölänning står på ruinens brant efter att ha vägrats sjukpenning i två år, som Östran berättade om häromdagen. Det är den välkända men varje gång lika trista historien om en myndighet utan empati som misstror sjuka människor och nonchalerar dem på ett sätt som bara kan upplevas som upprörande. Många sjuka blir förtvivlade och i folkmun heter myndigheten numera Förnedringskassan. Händelserna som lett fram till den 60-årige ölänningens JO-anmälan är inget litet misstag som kan förklaras bort som enskilt slarv. Det är en långdragen historia om papper som kommer bort, strul med läkarintyg och kassans ständigt nonchalanta bemötande. Det är en närmast Kafka-liknande mardröm att bli misstrodd som sjuk.
Den 60-årige ölänningenär långt ifrån ensam om att reagera på hur han behandlats. Antalet JO-anmälningar hade i maj i år fördubblats jämfört med förra året. Allmänhetens förtroende för Försäkringskassan sjunker. Man kan tala om en förtroendekris. Det är uppenbart att det finns ett systemfel i Försäkringskassan.
Vi är övertygade om att den förändringsprocess som inleddes för några år sedan och som förvandlade de allmänna försäkringskassorna från demokratiskt förankrade institutioner till en enda superbyråkratisk myndighet av Storebrorstyp bär skulden till att sjuka medborgare i så många fall behandlas på ett så nonchalant sätt.
Det är dags att slå sönder denna koloss och återgå till den tidigare formen med 21 länskassor och som styrs av politiskt valda personer istället för dagens anonyma tjänstemannavälde.
Förändringen har dessutomvarit mycket dyrbar och har betytt att Försäkringskassans inte har klarat av sin målsättning att sjukskrivna ska ha sin ersättning inom 30 dagar. Ständigt rapporteras om människor som fått vänta i flera månader på sina pengar. Centraliseringen av försäkringskassorna kommer för lång tid framåt att framhållas som ett exempel på gigantiskt byråkratiskt misslyckade. En typisk s k reform är att de socialförsäkringsnämnder som beviljade förtidspensioner och som hade demokratiskt valda ledamöter har ersatts av Försäkringskassans egna tjänstemän. Det är naturligtvis lättare för Försäkringskassans ledning att styra de egna tjänstemännen och utfärda direktiv om att antalet förtidspensioneringar ska hållas nere och inte få kosta så mycket. Folkvalda politiker är i allmänhet mer svårstyrda.
Vi tror dock inteatt Försäkringskassans anställda är annorlunda än andra. Det finns förstås ett och annat rötägg som överallt, men i allmänhet är de hyggliga människor. Nej, orsaken till misshandlingen av så många ligger i den skärpning av lagar och bestämmelser som är signerade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Hennes utgångspunkt är att alla som sjukanmäler sig är arbetsskygga simulanter som vill leva på bidrag. Det allt överskuggande intresset för henne är att kostnaderna för sjukskrivningarna ska minska. Det får kosta vad det vill i form av mänskligt lidande. Det är denna cyniska brist på empati som hon infört som styr Försäkringskassan.
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme