Tuffa tag i tornrummet

Kanske inte lika dramatiskt som då Gunnar Sträng och Arne Geijer drabbade samman så stickor och strån rök när LO rätt oförblommerat beskrev för finansministern att han inte hade rätt fokus på att bekämpa arbetslösheten.

Kjell-Olof Feldt berättade i en av sina memoarböcker att striden stod hård också i regeringen och det var de yngre statsråden som vintern 1972-73 ville gasa på för att öka efterfrågan, men Sträng höll igen och hade stöd från regeringens veteraner. Särskilt de unga LO-ekonomerna skällde på Sträng som bandhundar. Stämningen var laddad när de båda tungviktarna Gunnar Sträng och Arne Geijer skulle tampas efter en måndagsmiddag, men efter Strängs föredragning reste sig LO-ordföranden utan att ge Sträng ens en blick upp och sa:

- Jaha, är det någon som vill spela Svarta Maja?

Mer tillplattad än så blev nog aldrig den gamle Rikshushållaren.

Arbetslöshetens bekämpning stod
också i fokus i måndags på samma ställe. En borgerlig regering tillhör knappast favoritgästerna i LO:s tornrum och LO-Wanja visade färg genom att anklaga regeringen för att inte ta arbetslösheten på allvar.

-Ni har dragit ned på resurserna till studier och Ams-åtgärder och samtidigt försämrat och fördyrat a-kassan. Hur ska folk klara sig? frågade hon upprört.

- Det är viktigare att diskutera stöd för nya jobb, svarade Littorin, och framhöll regeringens satsningar på forskning.

Men det var när man kom in på EU-frågorna som det brände till på allvar. Den som vill se debatten mellan de två kan göra det på LO:s webb-TV.

LO-Wanja anklagade regeringen för passivitet och brist på vilja att försvara den svenska modellen i EU. Argast verkade hon vara på att regeringen sinkar utredningen om hur vår modell ska kunna ska garanteras efter Laval-domen.

Littorin tänkte inte bli dörrmatta åt LO utan klippte till i sarkastisk stil med att säga, att när det passar LO ska tydligen utredningar skyndas på.

LO har ju
krävt att utredningen blir offentlig innan riksdagen tar ställning till Lissabonfördraget.

Men arbetsmarknadsministern lät sig inte bevekas. Det finns ingen koppling mellan Laval-utredningen och omröstningen om Lissabonfördraget, sade han. Han avvisade kravet på att omförhandla utstationeringsdirektivet.

- Många länder ogillar direktivet. Om man öppnar det för omförhandling kan resultatet bli ännu sämre för de svenska löntagarna, hette det.

- Så du menar att du värnar om löntagarnas rättigheter mer än vad jag gör, bet Wanja ifrån med.

Hon poängterade att LO inte vill äventyra det nya EU-fördraget.

- Det är bättre för oss än det nuvarande fördraget. Men vi vill ändra på tågordningen: först Laval-utredningen, sedan riksdagsbeslut om fördraget. Det gör mig lite skrämd att vi har en regering som inte inser att detta är viktigt.

Men hur kan Wanja vara så säker på att Laval-utredningen kommer att innehålla förslag som undanröjer alla de negativa effekterna för löntagarna av Vaxholmsdomen och till och med en omförhandling av EU:s utstationeringsdirektiv?

Jurister är inte några pålitliga klasskämpar.