annonsutrymme
annonsutrymme
En partiledare som låter andra ploga när det snöar kritik.Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 100205 08:10. Uppdaterad 100205 08:15.
De senaste avslöjandena i Saab-affären att köparen Victor Muller saknar en tredjedel av köpeskillingen för bilföretaget i Trollhättan, och Riksgäldens besked genom Bo Lundgren att dess OK för fyramiljarderslånet till de nya ägarna måste gås igenom igenom igen, har klart givit skrämselhicka hos regeringen och i synnerhet hos näringsminister Maud Olofsson (C).
Hon har hållit sig gömd för journalisterna i två dygn sedan de här uppgifterna läckte ut och inte heller chefsförhandlaren Jöran Hägglund (C) i den stora bilaffären har varit anträffbar.
Det enda som finns är en stackars informationssekreterare som har instruerats att avfärda alla nya uppgifterna som "spekulationer" och vägrar ge något svar på frågan om det är innebär att regeringen kan tvingas dra tillbaka sin lånegaranti.
Drar Riksgälden tillbaka sin rekommendation är inte bara fyramiljarderslånet i Europeiska Investeringsbanken hotat utan hela Saab-affären riskerar att gå i stöpet. Då är man tillbaka på ruta ett igen.
Har regeringen utfärdat lånegarantin på ofullständiga uppgifter och tvingas dra tillbaka garantin så är det en sådan nesa för regeringen att det handlar om en politisk volta av pyramidala proportioner. Maud Olofsson kommer gång på gång att bli påmind ända fram till valdagen om sin presskonferens där hon med stolthet kunde berätta, att Saabs köpare fått den nödvändiga garantin av regeringen för jättelånet.
Det blir då inte lätt för någon enda minister att påstå att man känner ett stort ansvar för skattebetalarnas pengar när man är beredd att ta risker på så lösa boliner.
En sådan situation på politisk självmordsnivå vill ingen försätta sig i, men det är illavarslande att Maud Olofsson och hennes subalterner håller sig undan som de nu gör.
Vad finns det mera för skelett i garderoben, kan man fråga? Regeringen verkar också vilja tona ner att Riksgälden ska göra en ny slutrapport.
Det som naturligtvis är minst lika illavarslande för Victor Muller är att det kröp fram att han inte har tillgång till de 175 miljoner kronor som fattas.
Han försökte skämta bort alltihop genom att säga, att det blir en baggis för honom att fixa stålarna, men man kan fråga vem som är beredd att låna ut dessa pengar när utsikterna är att få tillbaka pengarna inte är särskilt ljusa. Parallellen med Koenigsegg är slående.
Den optimism som spirat i Trollhättan sedan affären blev klar verkar på ytan inte har rubbats. Metallbasen Paul Åkerlund tror inte att Saabaffären ska spricka igen. Han blir inte orolig när han läser om Spykers skakiga ekonomi, utan säger att ingen affär har granskats så mycket som den här och menar att säljaren General Motors och kreditgaranten regeringen har haft allt intresse har haft allt intresse av att vara mycket noga.
Men alla sådana här negativa uppgifter som cirkulerar ökar inte tilltron till Saab och till dess förmåga att komma igen som bilbyggare. Saabs anställda har slitits mellan hopp och förtvivlan i över ett år nu.
Vad Saab behöver nu är arbetsro och inga nya negativa överraskningar som att Victor Muller har tomt i portmonnän.
Femte valrörelseveckan kom äntligen det rödgröna valmanifestet och det var säkert ett riktigt kattrakande hit och dit innan det blev påskrivet av alla.
Från både höger- och vänstersidan i svensk politiken framhålls nu med bestämdhet att det föreligger två tydliga regeringsalternativ.
De senaste åren har Sverige blivit mer orättvist. Tryggheten har bland annat försämrats för landets äldre befolkning.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Nyheternas politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme