Tillväxten under årets första halva har varit god och optimismen hos både företag och hushåll är större än tidigare.

Under torsdagen presenterade statliga Konjunkturinstitutet sin senaste barometer över tillståndet i Konungariket Sverige.

Egentligen är förändringen inte märklig alls.

Även efter den mörkaste vargavinter kommer så småningom vårvärme, islossning och fågelkvitter.

Ingenting, inte ens den bistra lågkonjunkturen, varar för evigt.

Svensk ekonomi drogs för några år sedan med i fallet när den internationella finanskrisen exploderade och världskonjunkturen vek.

Regeringen Reinfeldt förmådde icke på hemmaplan hålla tillbaka den snabbt växande arbetslösheten. Allt satsades på improduktiva skattesänkningar, som i hög utsträckning var riktade mot de mest välbeställda hushållen.

Arbetsmarknadspolitiken avrustades, vuxenutbildningen skars ner och kommuner och landsting hölls tillbaka.

Drakoniska nedskärningar i de sociala trygghetssystemen - framför allt i a-kassan - gjorde att många hushåll blev livrädda för att konsumera och sparade istället sina pengar.

Direkt och distinkt slog det mot mindre företag som försökte sälja sina varor och tjänster på den inhemska marknaden.

Tillväxten dök och under förra året noterade vårt land missväxt då ekonomin krympte med jättelika fem procent. Det stora överskott som fanns i ekonomin efter regeringen Persson år 2006 förbyttes snabbt till ett underskott.

Anders Borg, som nyligen visade sina talanger i O-ringens klassiska orienteringstävling, hade sprungit vilse i konjunkturnedgångens oländiga terräng.

Emellertid är inteunderskottet så stort att det inte hyggligt snabbt kan komma att vändas till överskott när ekonomin tuffat igång.

Sverige har genom de S-märkta regeringar som styrde landet under tidigare mandatperioder skaffat sig urstarka offentliga finanser.

Givet att den internationella krisen inte går i repris - vilket vissa ekonomer varnar för - kommer det att finnas ett rikligt utrymme för välfärdsreformer.

Möjligen är det detta som många hushåll och företag har upptäckt.

Framför sig ser de en god ekonomisk utveckling och många har börjat investera och satsa på framtiden igen.

Tillverkningsindustrin, byggandet och den privata tjänstesektorn är på väg uppåt. Hushållen börjar tro på både stigande räntor och höjda priser.

Stämningsläget beskrivs av Konjunkturinstitutet som betydligt starkare än normalt.

Men det hade kunnatvara mycket bättre. Bland annat biter sig arbetslösheten fast på en mycket hög nivå under de kommande åren.

Tänk därför om regeringen hade använt de dystra åren för att se till att arbetslösheten inte hade exploderat - istället för att bara satsa på stora skattesänkningar.

Utgångsläget för vårt land hade då varit väsentligt starkare.

Tänk om vårt land hade haft en arbetslöshets- och sjukförsäkring som verkligen täckte en inkomstförlust om olyckan är framme.

Hushållen hade då vågat ta ut svängarna i betydligt högre utsträckning än i dag, kanske investerat i en annan bil eller ett nytt kylskåp, gjort ombyggnationer på huset eller köpt privata tjänster.

Tänk om det hade funnits mera pengar i kommuner och landsting så inte tiotusentals välfärdsarbetare hade behövts sägas upp.

Tänk om det hade investerats rejält i vägar och järnvägar, i forskning och teknisk utveckling, i miljöteknik och bostäder. Vilka möjligheter till ekonomisk tillväxt hade vi då inte haft?

Tänk om regeringen hade svalt förtreten och gjort betydligt större satsningar på utbildning och ominriktat arbetsmarknadspolitiken.

Då hade det blivit lättare för företagen att i en uppåtgående ekonomi få tag i välutbildad personal.

Med en sådanpolitik hade uppgången inte bara kunnat komma snabbare och blivit starkare.

Men en sådan politik hade vårt land varit bättre förberett inför de goda tidernas utmaningar som ligger runt hörnet, med bland annat brist på arbetskraft, högre räntor och stigande inflation.

Regeringen hoppas att de större förväntningar som finns hos hushållen om en bättre ekonomisk situation ska ge förnyat förtroende att regera landet under fyra år till.

Denna förhoppning kan komma på skam. De borgerliga gjorde nämligen ett stort nummer av att det endast var utlandets fel att Sverige fick missväxt och massarbetslöshet efter regeringsskiftet 2006.

Inte kan det väl då vara regeringens förtjänst när det nu tycks vända?