Avsparkskrönika

Murvlar får betalt för att gå och titta på fotboll. Ett underbart privilegium, förstås.

Jag vill gärna vara med och lira också. Men seriespel går inte att kombinera med journalistjobbet, tyvärr. Får nöja mig med korpnivån. Är en av kämparna i Nyheternas och Oskarshamns-Tidningens lag "Pressuppbådet", där kapten Rödskägg (Nyheternas sportredaktör Conny Blomander) är lagledare.

Men vid den här tiden på året blir jag alltid sugen på att spela fotboll "på riktigt".

Är 31 år ung och borde rimligtvis ha mer att ge. Det skulle vara extremt roligt att få dra på sig SK Lojals vackra tröja igen. Lojal är klubben i mitt hjärta.

Men frågan är om Venas stolthet har plats för hårt ringrostiga föredettingar? Faktum är att jag inte har spelat boll under seriösa former (i klubbsammanhang) sedan jag var i 20-årsåldern. Konditionen är väl inte vad den har varit, men merparten av fotbollskunskaperna borde väl ändå sitta kvar i ryggmärgen.

Började spela boll i Ruda IF som liten grabb (måste ha varit sju år, eller något åt det hållet). Familjen bodde i Ruda under en tid, och jag minns att jag öste in mål under de här pojklagsåren.

Tydligaste minnesbilden hämtar jag från bortamatch mot Oskarshamns AIK. Vår högerback (väljer att inte nämna honom vid namn) var ensam på egen planhalva när en OAIK-spelare plötsligt bröt vårt anfall och gick till kontringsattack. Oskarshamnaren kom rusande mitt i banan, på sin väg mot Ruda-målet. Högerbacken stod lugnt kvar på sin kant och brydde sig inte om att försöka stoppa anfallaren.

Det hela resulterade i att OAIK gjorde mål.

Jag och mina lagkamrater sprang fram till vår käre högerback och frågade varför han bara hade stått och tittat på.

- Det var inte min kant, svarade han.

Vi visste inte om vi skulle skratta eller bli förbannade.

Efter några år i Ruda, gick flyttlasset till Vena. Härifrån har jag många trivsamma minnesbilder, både på- och utanför fotbollsplanen. Minns särskilt en match, då vi i Lojals 16-årslag skulle möta Silverdalens stolthet IF Hebe. Det hade varit fest i Folkets Park i Hultsfred kvällen innan. Och är det några som kan festa hårdare än Venabor, så är det grabbarna från Silverdalen. Det ena vraket efter det andra vandrade nerför backen till Ekensveds omklädningsrum i Vena.

En komisk syn. Skulle det bli någon fotboll över huvud taget?

- Det luktar som en hel jävla spritfabrik härinne, vrålade vår tränare under taktikgenomgången i omklädningsrummet.

Har för mig att vi vann på en snedspark i andra halvlek. Vill dock understryka att vi vanligtvis var seriösa med vårt fotbollsutövande. Fest dagen före match var något man undvek.

Men när hele parken i Hultsfred var full med granne flicker, så var det givetvis svårt att hålla sig hemma. Och gladvatten var en ju tvungen å ha, annars vågade man ju knappt hälsa på brudarna.

Festade dock inte en enda gång under mitt år i Oskarshamns AIK (i pojkallsvenskan i början av 90-talet). Vi förlorade nästan alla matcher, men det var mestadels roligt ändå.

På tal om OAIK. Hur går det för dem i comebacken i division III? Det ser tunt ut framåt, men de lär nog hålla sig kvar i alla fall.

I övrigt tror jag att Målilla är bäst bland de lokala lagen i den östra elitfyran (men det betyder inte att jag tror att de går upp i trean). IFK Oskarshamn, Hultsfred och Högsby säkrar nytt kontrakt i nämnda serie.

Timmernabben, som gick upp från femman i höstas, och Blomstermåla kommer att slåss i toppen av division 4 sydöstra. Rödsle, som vann sexan förra året, kommer att tillhöra toppen i den östra division 5-serien. Besa FF kan mycket väl vinna Västervikssexan.

Rödsle BK kommer garanterat att få kämpa hårt för att kunna säkra nytt kontrakt i damernas division 2 sydöstra.